Läkarvården = ....?
Har precis varit hos naprapaten och blivit plågad 45 min. Dock inte så illa som det brukar vara, men ändå. Iallafall, han är ju grym på idrottsskador och alla kroppens delar, muskler, ligament. Rubbet. Och ja... han sa direkt till mig vad som var fel på mitt knä som jag passade på att fråga om, (det är inte pga knäet jag går dit) och det var verkligen inte vad läkaren sa. Naprapaten förklarade även precis hur de funkade och låg till, och det lät ju mycket mer logiskt oxå än vad läkaren sa. Haha det är ju så himla pinsamt att en ORTOPED inte kan säga mig vad det är för fel på mitt knä, en j*kla LÄKARE... Men en naprapat kan? Som inte ens är specialiserad på just knän, som en ortoped är.
Jaja i vilket fall finns det ju inget att göra. Mitt yttre ledband är uttöjt och det kommer ju aldrig bli bra, men smärtan kommer att försvinna. Jag kommer ha en ostabilitet i knäet som gör att vid vissa rörelser kommer det att hugga till ordentligt. Vilket jag förövrigt upplevt på nätterna då jag vaknat av en jävla smärta och känt att jag gjort något galet med benet.
Kan även tillägga att mitt "hat" mot läkarvården absolut inte endast grundar sig på mina egna erfarenheter. Utan detta fick bara bägaren att rinna över.
Vissa läkare är fantastiska, andra undrar man ens varför de får vara kvar inom yrket..
Har lång erfarenhet av vården, tyvärr, och träffat på ett par läkare jag vägrat komma tillbaka till.
Åh, vet exakt vad du menar ;)
Jag hade väldigt ont i ryggen ett tag, (läs: jag hade så sjukt jävla ont i ryggen så jag inte ens kunde resa mig upp ur sängen som femtonåring ;))
Jag gick till sjukgymnast, hon klämmer och känner (noggrant som sjutton), hon kollar när jag går fram och tillbaka osv osv osv..
Vad säger hon? "Jag tror du har växt såpass mycket att dina muskler inte hängt med ditt skelett". Jo tjenna, 3 cm på 4 år, jäävlar vad jag växte!
Men okej, jag får gå hem och fortsätta ha ont :)
Åkte istället till en naprapat.
Jag ställer mig framför honom, böjer mig framåt, DIREKT så säger han. "Ditt bäcken sitter snett".
BRA där sjukvården :)
Håller med! Ord mot ord och blir slussad fram och tillbaka hela tiden!
När jag och min familj bodde i S-vall var min bror väldigt ofta på sjukhuset på grund av ett brutet ben och en massa komplikationer och han blev väldigt dåligt bemött. Han är lite mullig och när han skulle sätta sig på sängen knakade det lite, då sa en av läkarna "Men är du fet eller?" och det tog hårt på honom eftersom han är i en känslig ålder. De gav honom dessutom morfin (om jag inte minns fel) som han tidigare reagerat kraftigt emot och fått bland annat nässelfeber så kvalitén på sundsvalls sjukhus känns ju inte som den bästa >.<
Nu har vi däremot flyttat så vi ska i första hand söka oss till Sollefteå och där har det varit mycket bättre sjukvård enligt mig och min familjs mening! :)
Tråkigt att du har haft så inkompetenta läkare(det är ju tyvärr lite samma inom vetrinärvården också...) Hjälper såna knäskydd upp instabiliteten något för dig?
jag förstår precis vad du menar. Sjukvården, speciellt i svall, är pinsam. Jag kommer inte villa jobba här när jag är färdig sjuksköterska, för jag skäms över sundsvallssjukhus. Du får inte den hjälp du behöver och ofta ställs fel diagnos. Detta har hänt många av mina vänner. Trots att jag själv kommer jobba i sjukvården så litar jag inte ett piss på vissa läkare.
Byt ortoped.Så där ska du inte behöva ha det.
sv: Det är inga problem för dem att modifiera även rundsytt det det ingår i deras utbildning =)
Vi här nere i och för sig bortskämda då vi har en otroligt skicklig sadelmakare här som nog kan göra vad som helst med läder, har bland annat vunnit SM i läderkonst haha.
mvh/Q
Ja har en cysta i handen som min läkare sa var ett ben, och att ja hade växt för fort eller något. Rakt i facet sa hon att man inte kan lägga ut röntgenkostnaden på en ungdom. hm..
Tänkte förresten fråga om du skulle vilja gästblogga en gång eller så?:)
Sjukvården i Sundsvall är under all kritik enligt mig, och då har jag haft en hel del med dem att göra, olyckskorp som man är. Man måste hela tiden ifrågasätta dem och hela tiden proppsa på en ordentlig utredning. Värst var när kompisen kom in med sin inte ens två åriga son och de skickade hem honom med diagnosen "trotsålder", som tur var nöjde hon sig inte med det utan sökte sig vidare och det visade sig att sonen hade levercancer!! :O
Sv.Ja men det ska inte vara några problem, om jag inte minns helt fel alternerade Babs Mellens rundsydda träns hos dem. ;)
Sv: Jo, jag förstår inte riktigt hur en läkare, som ska vara professionell, kan säga något sådant till ett barn! Det är fruktansvärt :/
Jo, det tycker jag med! :)
Har samma problem som du med mina knän. Har haft det sen jag gick i högstadiet. Gör jag en rörelse fel kan det hoppa ur led till och med... as läskigt. Det har hänt nåra gånger. Nått du råkat ut för?
Usch, jag har heller inget förtroende för läkarna... Inte de hemma på vårdcentralen i alla fall. När jag för snart fyra år sedan skadade min axel så tänkte jag att det nog skulle bli bra om jag bara vilade. Men det var svårt att vila vänsterarmen eftersom att jag är vänsterhänt. Så efter ett halvår då smärtan bara blivit värre och värre... Det hade gått så långt att jag inte längre sov mer än ca 2-3 timmar per natt pga smärtan, jag hade känselbortfall i armen och kunde inte längre bedöma styrkan i handen. Tex om jag skrev med papper och pennan så tappade jag pennan för att jag inte kunde bedömma hur hårt jag höll i den. Vissa dagar var det tvärt om, då bröt jag av pennan utan att veta att jag höll hårt om den. Då sökte jag hjälp. Jag hade full styrka och rörlighet i armen och axeln, så läkaren tog mig inte på allvar. Han sa att jag inbillade mig eller bara var känslig och skickade hem mig med ordination att bita ihop och ta en ipren.
Efter ett år kom jag tillbaka till en annan läkare, och den här gången blev jag trodd! Så med en gång skickades jag till magnetröntgen och ortoped, därefter sjukgymnast.
Det visade sig att två av det största senorna i axeln och armen var skadade. De hade delvis gått av och töjts ut. Avlastningen av detta har gett mig diverse muskelinflamationer. Det som gör mig allra mest arg är att veta att om den första läkaren hade skickatmig till ortoped och röntgen med en gång så hade inte skadan inte blivit såallvarlig... Nu har jag minst tre års rehab och eventuellt en operation framför mig för att slippa smärta i axeln...
Sv: Okej. Det blir säkert bättre ju längre tiden går. Sjukgymnasten jag hade (när mitt knä hoppat urled för längesedan) sa att jag skulle träna upp musklerna i mitt knä, cykla skulle vara en bra grej. Visst blev det bättre, men inte helt bra. Brukar inte få så ont om jag rider... jo om det är kallt ute, men annars lugnt. Men ditt blir säkert bättre och bättre :)
