minfux

Bästa flug-/exemtäcket? Blir nämligen täcke för B i sommar. Har läst mig till att Amigos olika modeller ska vara bra. Svala, mjuka och skyddar väl. Men dom är lite stora i bogen, iaf regn- och vintertäckena, så hur är flugtäckena? Vill ju att de ska sitta bra på B.

Kom gärna med tips på täcken med bra passform, som är svala och skyddar bra.

Känner att jag måste skriva av mig om detta. Har läst nu på tre bloggar, som jag följer ständigt, att man inte ska ha häst om man har medryttare (inte tid). Jag kan inte låta bli att ta åt mig.

Med andra ord vore det bästa för Bellie att jag sålde henne? Skulle hon må dåligt av att Emma rider henne när jag inte har tid, eller vad är problemet här? Hon skulle alltså må bättre, enligt er, om jag sålde henne till en människa som har tid att rida alla dgr? Istället för att hon har två ryttare, och är i min ägo?

Jag förstår faktist inte. Verkligen inte nånstans. Någon som är av detta resonemang får gärna berätta för mig var logiken finns! :-)

Dethär med eftergift är så himla olika. Det är olika beroende på vilken häst man sitter på, och vilket sätt man ser det på. Många vill slänga fram handen till öronen och tycker att alla ska göra så, att tygeln måste slacka i språnget för att de ska vara ok med eftergift. Men så är inte mitt fall iallafall. Många har skrivit att jag borde ge mer eftergift när jag hoppar B, min fråga till er blir, varför då? Ska jag vara ärlig tror jag inte ni har något bra svar på det, utan "det bara är så". Att tygeln ska slacka för att eftergiften ska vara godkänd.

Jag rider för en kanontränare som jag inte tvekar en sekund på att hon vet vad hon gör. Hon instruerar mig precis efter vad jag och min häst klarar av och på vilken nivå vi är på. Och det finns ingen anledning alls att jag ska slänga fram hela min hand åt B. Återigen, varför skulle jag göra det? Jag varken rycker eller drar henne i munnen med den eftergift jag ger, så.. ja. Så länge jag känner att jag är mjuk i handen och följsam, vad är egentligen problemet? Jag blir bara lite fundersam på vad ni vill åstadkomma med era kommentarer om det, för uppenbarligen vet ni inte vad ni pratar om.

... "annorlunda" utstyrsel? ;) Vad tycker ni om det? Är lite intressant. Det "ska" ju vara stilrent och elegant; svart sadel + träns, vitt schabrak, vita byxor och svart, stilren utrustning på ryttaren.

Jag tkr det är kul när det sticker ut lite. Man måste inte följa strömmen och ha som man "ska" ha. Dock tycker jag vitt är en tävlingsfärg, så på schabrak tkr jag inte det är så snyggt att ha andra färger än just vitt. Men sadel + träns, själv har jag ju det i brunt. Men majoriteten tycker om svart utrustning i dressyr. Tycker brunt är grymt snyggt! Och jag har Tretorn Advance som jag kommer att tävla i även när jag börjar tävla lokalt, och jag kan ju bara gissa hur populärt de kmr vara. :-)

Fick ett önskemål om att skriva om hur jag "fixade" vänstergaloppen på B. Självklart.

Jag och Bellan har som sagt haft problem med vänsterfattningarna i ungefär 1,5-2 år. Det viktigaste av allt att veta är att min tränare ALLTID ridit vänsterfattningar på henne UTAN problem. Hon har tagit dom klockrent, utan bakåttänk eller problem. Har satt upp andra ryttare som rider mer med ben och som jag gjorde, de har inte heller fått in v.galopp. Dock så har vänstergaloppen aldrig varit ett problem för oss, utan bara fattningarna. För galoppen tog hon efter hinder, byten, i hagen, vid markarbete m.m. Endast när JAG skulle FATTA den så tog hon den inte.

Från början när jag köpte henne gick det bra, men hon var liksom ändå lite irriterad och bakåttänkande i fattningarna. Samtidigt här så är jag toksned i mitt bäcken, jag satt alltid och red i en högerfattning med min höft. Ja, ni kan ju tänka er de förvirrande signalerna jag gav.

Till att börja med så var prio 1 att ta reda på varför, och snart kunde jag utesluta smärta då hon gick igenom vet.koller och ET/massörbesök. Det de kunde hitta var SI-ledslåsning vilket kan leda till problem med galopp, men så var inte fallet för oss. Som sagt, samtidigt hade jag min "låsning" oxå.

Tillslut började hon sparka bakut i fattningarna, men landade i vänster galopp. Det gick ett tag och sedan slutade hon ta dom i princip helt. Hon fick 1 grads hälta h.bak och jag trodde allt berodde på den. Men så var ej heller fallet. Det gick bra att fatta galoppen när jag red för Emma, då fick vi in den. Men tillslut funkade inte det heller. Och då hade vi provat allt trodde vi.

Förra året, 2010 sommaren/hösten gav jag mig fan på att jag skulle få till det. Så jag och Emma tog till alla medel som gick, ungefär. Men varje sak vi testade som faktist fungerade, slutade att fungera passet efter. För då hade B överlistat oss, och visste vad vi tänkte be om.

Här börjar jag även hoppa lite mer seriöst, och vips bjöd damen på någon vänsterfattning hit och dit utan att vi själv fattade vad som hände. Jag började utnyttja hoppningen och be om fattningar men då blev det bara fel och jag fick som vanligt, ingen fattning. Det gällde att både hon och jag var lite omedvetna om att vi skulle ta en fattning.

Tillslut, som sista utväg provade jag det som kändes drygast att testa. Nämligen uppsutten longering. Det visade sig vara det som var vinstlotten för vår del. Emma longerade oss ett pass, och från backen fatta Emma galopp på B. Första passet hängde jag bara med i vänstergaloppen och styrde lite bara. För varje pass fick jag lägga till mer och mer hjälper uppsuttet, och vips fick ju jag ta fattningarna oxå! Vi plockade bort mer och mer av Emmas hjälp, tillslut hade vi inte ens en longerlina. Emma "låtsades" longera oss. Tillslut behövde hon inte ens det.

Sedan fick hon en vila, och efter den så var det "kört" igen. Jag fick inte in någon fattning.

Efter ett tags tränande med longering igen så började hon fungera.

Och nu några månader senare kan jag när jag vill, på bana/ridhus få en vänstergalopp om jag ger mig fan på det. Jag har börjat få dom på exakt komando nu oxå, men mer sällan dock. Blir ofta snabb trav innan, och det är först nu senaste veckan jag börjat icke tillåta det. Utan nu vet jag att jag kan få henne att ta dom från mer samlad trav.

Förut har jag aldrig kunnat "ge mig fan på" att jag ska ta vänstergaloppen på henne, eftersom hon varit så pass blockerad i sitt huvud. Så fort jag gav antydan på att fatta v.galopp slog det slint och hästen tokstressade, blev extremt bakåttänkande och ingenting fungerade. Det vi fick fokusera på var att hon skulle FRAM. Och sen fick man testa igen, men vi kunde hålla i 2-3 timmar men det gav sig inte.

Så .. ja.. det beror till STOR del på varför hästen inte tar galoppen, och i vilka situationer etc. För vår del var det mentalt, det satt/sitter i huvudet. Och jag har en speciell dam som man verkligen måste tänka till vad man tar till för knep/metoder och hur man ska få henne att fungera. Sen KAN det ju ha varit mitt extremt sneda bäcken, hennes SI-ledslåsningar, hältan som kom, etc. som var anledningen till att det senare satte sig i hennes huvud, även när problemen var åtgärdade. Who knows.

Jag är så glad som började träna för Emma för sisådär 3 år sedan nu. Hon har ett helt eget ridsätt, ett annat ridsätt än det som annars lärs ut. Ingen har tidigare ens varit i närheten av att undervisa och rida på det sätt min tränare gör.

Det som är så roligt är att man blir verkligen ETT med hästen, när man får till det. Men det tar lång tid, gjorde iallafall det för mig. Man rider med höfterna, och använder helst inte skänklarna förutom när man inte får till höftridningen. T.ex när jag gör en halt, då använder jag höfterna. Ibland kan jag rida på långa tyglar och få en halt, det beror lite på damens humör/sinnesstämningn. Givetvis får jag ta i tyglarna rätt ofta oxå, men det är mina höfter som ber om halten. Samma med igångsättningen, jag använder inte skänklarna (i den mån jag kan skippa dom) när jag sätter igång i skritt eller någon annan gångart, utan höfterna visar att hon ska gå fram. Höfterna visar att hon ska ta galopp, och vilken.

Höfterna ber henne om skänkelvikning, inte ett tryck med skänkeln. FAST jag använder tryck med skänkeln som förstärkning då jag inte riktigt har hittat rätt känsla ännu med bara höfterna. Men ibland funkar det!

Det som är det bästa är dom otroligt små hjälperna man kan använda, och vilken känslig häst man får.

Jag får ibland höra talas om folk som håller på att lära sina hästar olika utföranden på komando, och ibland att "hästen kan inte" eller "detta kommer ta tid innan hästen kan detta".

Men det som är så roligt med "höftridning" är att man lär inte hästen, hästen kan redan. Så länge man gör rätt med höfterna är hästen med på noterna, oavsett om den utfört det innan eller inte. Kanske inte alla hästar, men många. Kan ta ett exempel på det.. Sommaren 2009 när jag var bortrest och Emma hade B hos dig, så hade vi redan då problem med vänsterfattningar (jag och B). Då övade Emma på mycket fattningar i båda sidor, på en lång raksträcka. Och en dag red hon bara galoppombyten på B, bara sådär. Inte med gest eller så, men ändå klockrena byten.

Det tycker jag personligen säger en hel del om att det är ryttaren som avgör vad hästen utför och inte. Det är inte hästen som inte kan, inte ens när det gäller nya moment. Rider man med höfterna så blir det som att man ÄR hästens höfter, det blir naturligt för den att följa ryttarens höfter.

De tycker jag är ganska läckert! Emma är min stora förebild inom ridning, jag ska bli i närheten av så duktig som hon en vacker dag. :-)

Läser ibland, ganska sällan om folk som inte talar om vad sin häst kostar. Och det är klart man är olika och tycker och tänker olika, men varför är det en sån hemlighet vad hästen kostat? Dyr som billig. Jag skulle inte ha några problem att berätta det.. tror jag?

Kan inte någon förklara vad ni tror/känner, som tycker det är lite hemlighet med priset? :-) Blir väldigt nyfiken.

Nu pratar jag paddar under sadeln, fårskinn, gel, teddy, whatever. De missbrukas ganska ofta kan jag tycka. Det verkar användas som en universal-lösning som funkar hur dåligt sadeln än ligger, släng under en padd vettja, så ligger den bra! Inte.

En padd ska användas under en sadel som är något för vid för hästen, sedan finns det paddar som lyfter sadeln (mattes) och som inte ligger sämre för det. Om man av någon anledning vill lyfta sadeln lite.

Har läst många ggr i stil med "Sadeln var för smal och låg i bakvikt, men sen la vi under en fårskinnspadd och nu ligger den perfekt!" :D... Que? Haha. Funkar väl inte riktigt så. Det är rätt ofta man hör/läser att det bara är att köpa en padd så blir allt bra. Har inte riktigt förstått varför men det borde ju bero på okunskap..? Det borde ju vara så att man vill lära sig mer, och vill  skona sin hästs rygg och göra det bästa för den.. Men folk vill inte lära sig, dom förlitar sig (ännu en gång) på folk som "ska" vara duktiga på det.

Någon som har sånahär? Gelunderlägg till lindor. Vad tycker ni om dom? Fördelar dom verkligen trycket och är bekväma som "vanliga" bandageunderlägg?


EDIT: Dessa är från Globus, och detta är citerat från Globus egen hemsida: "Bandageunderlägg av formgjuten stötabsorberande gel. För användning under benlinda, skyddar både kotor och senor. Med ventilationshål."

Är så grymt imponerad av min pojkvän! Har suttit och berättat om mina frustrationer nu, haha. Om snodd och skarpa bett... Och vet ni? Det är nästan så att HAN berättar för mig vad som sker, innan jag ens sagt det. Han fattar ALLT jag snackar om. Påbörjar jag en mening så slutför han den, klanderfritt. Han ser verkligen LOGIKEN i allt.

Fattar inte hur en människa som egentligen inte kan något om hästar och i princip aldrig ridit, förstår mer om hästar än tjejer som ridit hela livet. I teorin alltså. Även om jag slår vad om att han skulle bli grymt mkt duktigare än mig på bara några ggr om han började rida.

Efter typ en timme visar jag honom en film på en tjej som rider med snodd, snodden syns knappt så han visste inte att den satt där. Men ändå, jag frågar vad han ser. Jag blir helt lyrisk när han sätter varenda en av mina tankar av den filmen klockrent. Inte en enda miss, och han kan egentligen ingenting om ridning. Det första han säger är att hästen inte har någon takt alls (med lite andra ord), att benen är ett virrvarr ungefär. Att hästen ser ut att vara i två delar, och lägger all vikt på framdelen. Sedan säger han att det första han hade gjort med den hästen är att kolla om den hade ont. Troligen för det enorma taktfelet i bakbenen som gör att det ser helt fel ut bara.

Men att han kan se att en häst är på framdelen och säger att hästen ser ut att vara i två delar, utan att knappt åskådat någon ridning i hela sitt liv, är helt amazing enligt mig. Är helt imponerad över att han sa att hästen såg ut att vara i två delar, har aldrig använt den meningen i hans närvaro. Ändå ser han det så klockrent!

Det säger ju egentligen hur otroligt jävla korkade vissa människor är, som inte fattar. Om till och med min pojkvän som inte kan nånting, utan bara ser till logik och säger vad han ser, om till och med han fattar, då borde ni tjejer som ridit hela erat liv kunna klura ut hur en häst ska ridas. Och det är inge fel att inte kunna, men TA HJÄLP. Men vissa vill helt enkelt inte förstå att de behöver hjälp, om man till och med misstror att tränare skulle kunna hjälpa en framåt, ja.. då är man inte villig att lära. Då kan man redan allt.

Stör mig så grovt på folk som rider med skarpa bett med motiveringen att hästen blir för stark på vanligt. Gah. Kan inte bara alla trycka in i sina hjärnor att lydnaden sitter inte i bettet utan i ridningen, iallafall den ärliga lydnaden och den som jag förutsätter att man är ute efter.

Som sagt tidigare har jag inget emot att variera på skarpt bett som tillfällig lösning, men att rida med det som huvudsakligt bett tycker jag bara tyder på enorm brist på bra ridning från ryttarens sida.

Och ännu värre, att rida DRESSYR på skarpt bett. Blir lite nyfiken på vad dressyr är i dennes ögon då..? Det är väl ändå då man passar på att träna på att kommunicera på ett milt bett.. Tycker det skulle kännas jättefalskt om jag red B på ett skarpt bett i dressyren. :S Dressyr för mig är att kommunicera med så små hjälper som möjligt, med så milda medel som möjligt. Och om man inte kan få hästen att fungera bra på ett milt bett, då bör man absolut inte trycka in ett skarpare. Utan ta hjälp istället. För att få en bra skolad häst som man lär sig rida rätt och hitta rätt knappar på milt bett.

Och jo, jag tror alla hästar kan gå på milda bett. Varenda en. Med rätt skolning.

Och nej, jag pratar inte om kandar (som används av skickliga ryttare) i texten.

Tycker allt som oftast man ser shettisar och andra A-Bponnys som går med felanpassade sadlar. Utbudet är ju extremt dåligt med sadlar till så korta ryggar. Men varför? Är det mer okej att ha en dåligt anpassad sadel till en shettis, än till en storhäst? Det spelar väl ingen roll om ungen väger lite och ingenting, för både häst och unge blir det ju en svårighet att ha en sadel som inte passar. Personligen skulle jag vara minst lika noga med sadel till shettis som till min storhäst, och finns det ingen sadel som ligger optimalt så äre ingen sadel som ska ligga på ryggen heller.

Mer sadelvarianter åt shettisar tycker jag är på sin plats. :-) Men vad tycker ni? Ni som har shettisar med sadel, varför tycker ni det är ok att dom springer omkring med skitsadlar?

(Räcker med att googla shettis, så ser man att varenda unge som rider sitter i extrem bakvikt)

Haha åh... jag blir så frustrerad! :o Måste sluta klicka runt på bloggar och kommentarsfält för o snoka vad folk skrivit om t.ex snodd och grejer. Jag blir så frustrerad :o Haha.. "Men snodd e jättebra, hon behöver ju stödet för att komma ner i form" "Det får hästen att stärka ryggmusklerna".

Haha que? Ursäkta men har jag missat något? För jag får inte ihop gummisnodd med att hästen skulle jobba med ryggmusklerna? Det gör den väl av korrekt ridning, väl? Inte med en ryttare som inte är duktig nog (och inte inser det heller) att inte kunna rida hästen korrekt utan snodd..? Sjukt störigt. :o

Och sen allt beröm på det..  folk tycker hästen går skitsnyggt i formen när den har ett gummiband på sig. Haha jävla nötter alltså, allvarligt. Och kan folk bara sluta säga att det är HÄSTEN som behöver stöd och hjälp? Hah de är ju förfan ryttaren som behöver lära sig rida :P Gosh.. sen när äre hästarnas fel att dom rids fel? De är som att säga att en superduktig ryttare inte skulle kunna rida dessa hästar korrekt.

Det är som att ni menar på att ni är duktiga och kapabla till att rida olika sorters hästar i korrekt och ändamålsenlig form, men just er egen häst är något utav de ovanliga och den kan helt enkelt inte arbeta i form utan måste få en snodd på sig. Näe, de funkar inte så. Om ni var så duktiga och kompetenta skulle ni klara av att rida eran häst korrekt. Tycker mest synd om era hästar som inte bygger några muskler alls (iallafall inte rätt muskler) utav att ni tvingar dom till något.

Jag skulle fundera allvarligt över min ridning och verkligen ta hjälp om min häst och jag stampade på samma ställe år ut och år in. Vad handlar det om egentligen? Är ni för stolta för att inse att det är i ridningen hos er det brister, så att ni måste få skylla på att det är hästen som inte kan, behöver hjälp och stöd?

Blääää blir så upprörd för jag tycker faktist riktigt synd om dessa hästar som behöver gå med snodd.

Tycker allt som ofta man ser folk rida igång på tok för fort efter att hästen haft en skada. Om vet. säger skritt 1 vecka lägger jag på MINST en vecka till. Det är inte konstigt att hästen gång på gång får tillbaka hältan, när man sätter igång på tok för fort. Tycker folk lyssnar för mycket på de som "ska" kunna, istället för att själva använda sunt förnuft. Folk har alldeles för bråttom med att komma igång igen tror jag. Sen beror det givetvis på vilken skada det är och hur omfattande den är. Men att börja galoppera tredje veckan efter en ledinflammation tycker jag är vansinne.

Vad tycker ni?


Bellan aug 2009, 1 grads kotledsinfl. höger bak. Efter friskförklaring efter 12 dgr lät jag henne vila ytterligare 2 veckor, skritt 2 veckor och därefter sakta men säkert la jag in trav och galopp. Det tog tid med andra ord. Ville inte riskera något.

Ja.. vad tycker ni om det egentligen? Att man säljer sin häst för att man vill tävla? Eller slutar rida en häst man säger sig älska för att man inte längre "kan" tävla den?

Jag vet inte riktigt, jag är lite delad i denhär frågan. Jag tycker ju som så att om man verkligen tycker om sin häst och älskar den över allt så säljer man den inte för att man blir för gammal för att tävla ponny etc. För hur mycket älskar man egentligen hästen då? Egentligen..? Visst älskar ni/dom säkert er häst, men ni måste älska tävling ännu mer. Då känns ju hästen samtidigt som ett redskap, ett tävlingsredskap. Ingen familjemedlem.

Jag ser Bellan som min familjemedlem. Jag skulle aldrig kunna sälja henne, aldrig nånsin. Jag menar jag har ju köpt henne, fostrat henne, utbildat henne och format henne till min häst. Jag skulle aldrig kunna svika henne på det sättet att ge upp henne och sälja till någon annan. Vilket svek. Det skulle kännas som att göra slut med min pojkvän, ärligt talat. Som att förlora en i släkten. Nej så gör man bara inte, inte ur min synvinkel.

Samtidigt kan jag förstå de som har ett brinnande intresse för framgång och att satsa, att komma högre i klasserna. Men då är vi där igen, ni/dem älskar tävling mer än hästen själv. Och frågan är ju om det verkligen är rätt.. Om det ens finns något rätt och fel i detta?

Jag menar, om man nu rider ponny och älskar sin ponny såååå mycket så är det ju "bara" att klassa upp den då.. Svårare än så är det ju inte. OM man verkligen älskar ponnyn mer än tävling.

Jag skulle inte ens sälja Bellie om hon aldrig mer gick att ridas. Hon är fortf. min familjemedlem, mitt hjärta. Jag och hon hör ihop, och då spelar det ingen roll vad vi kan och vad vi inte kan göra tillsammans.

Vad tycker NI?

Spinner vidare lite på mitt förra inlägg, där jag var upprörd över hur vissa hästar behandlas, de får inte vård etc.

Reagerade ganska mkt på att många skrev att de kände till hästar, i sin närhet, i sina stall osv som behandlas illa och inte får vård. Varför anmäler inte ni? Ni är minst lika delaktiga i "djurplågeriet" när ni bara tittar på.

Jag anmäler alltid djurplågeri och det som bryter emot lagarna vi har om våra kära djur. Har anmält för bl.a djurplågeri, och en häst som hade på tok för långa hovar. Och vet ni vad? Jag fick allt åtgärdat åt dessa goa djur.

Man gör det ju för djurets skull, för djurets bästa. Inte kan djuret själv föra talan och göra en anmälan, det får bara stå där och lida för att alla tittar på och inget gör något.

Så snälla, ANMÄL om ni vet hästar som far illa! Det tar inte lång tid och du kan göra det anonymt, och djuret får förhoppningsvis hjälp.

Uuuush. Satt just och läste en blogg jag hittade av en slump idag...

Jag blir så ledsen när jag läser om hästar som är halta, till och med på fler än ett ben, och ägaren inte tar hästen till en veterinär. :(  Bara gissar sig fram och mixtrar med massage, och massa hokus pokus-människor som osteopater osv. En halt häst ska till vet.. så äre bara. Det är farligt att börja mixtra med en halt häst med massage och grejer då man inte vet vad problemet är, det kan bli värre. Det finns en anledning till att seriösa equiterapeuter och massörer inte rör en häst med rörelsestörning utan genomgång på klinik.

Jag blir så jävla ledsen i hjärtat av att läsa om dessa hästar, som inte får den vård dom behöver. Som går omkring och är halta och har ont och i värsta fall får det ännu värre för att ägaren inte kan ta sitt förnuft till fånga och ge hästen vård, utan ska göra allt för att slippa åka... :-(

Det är grymt svårt att själv säga varför hästen är halt, det är i de flesta fall omöjligt. Hästen behöver inte ens vara halt i skritt, svullen eller varm för att ha en ledinflammation. Läste att denhär människan uteslöt att hältan satt i själva benen för att hästen var "fin" i benet. :( Att hästen är kall, torr och fin i benen säger ingenting om var hältan sitter.

Hua :( Det värsta med denna blogg var att jag kunde läsa att hästen varit halt i nästan 2 månader, sen i januari.. utan vet.vård?! Fyfan. Såna människor ska verkligen inte ha häst.

En eloge till de som kör sina hästar till klinik och ger dom vård när de märker att hältan inte ger med sig!

Skulle behöva se LD:4 i dressyr på bilder, såna som brukar finnas om man googlar. Men just LD är ju sällsynt, och främst LD:4 kanske? Har letat men hittar ej. Kanske finns någon guldklimp här av mina läsare som vet var det går att få tag på? Eller någon film när någon rider det så jag kan plugga in? Hittar inte på youtube.

Hoppas! Ska nämligen, om jag hinner lära mig och om det finns sjuts, starta LD:4 på lovet. :-) Kan bli spännande! Känns lite tryggare då för då har damen ingen galopp att gå och vänta på och förstöra hela programmet för, haha. Hon blir ju så jäkla förbannad.

Tänkte jag skulle skriva litegranna om Bellas väg från travare till ridhäst och min väg från nybörjare till en rätt ok ryttare. Får många frågor lite då och då som svaren nästan alltid inkluderar en väl lagd grund på hästen. Som t.ex, bett på starka hästar, folk som har hästar som inte "kan" gå i form etc. Allt kommer jag baka in i denna text.

När jag tog mig an B hade jag ridit i 2 år, ganska exakt. Dvs jag kunde inte värst mycket, även om jag utvecklades fort. Ända från början såg jag till att ha en tränare till hands, vilket är det absolut viktigaste för vilket ekipage som helst. Men mest viktigast för ett ekipage som båda är helt gröna egentligen. Emma blev det då för oss, som jag fått tips utav en kompis om. Mailade Emma och bad henne berätta om henne och hennes hästsyn, då jag e väldigt kräsen vad gäller vem jag tränar för. Allt klickade redan i mailet. Det är jätteviktigt att man känner att tränaren fungerar med både sig själv och hästen. Man ska aldrig känna sig obekväm och tänka att "Ne men denne vet nog vad den gör". Fast det känns fel i magen på en. Aldrig. För då ÄR det fel. Våga alltid ifrågasätta och undra över saker för att lära dig mer.

Redan första lektionen för Emma så lärde jag mig typ 20ggr mer än vad jag lärt mig under mina första två år. I början var Bellan inte ett dugg dressyrriden, hon var montétränad, travtränad och skogsriden. Så det var verkligen grundläggande arbete som gällde. Redan från början hade jag ställt in mig på att jag ville satsa på att lägga en bra grund för Bellie, satsa på dressyren först för att bygga upp henne ordentligt. Givetvis hoppade jag studs och lite gymnastikövningar, lägre hinder med henne, då det är en del av uppbyggnaden oxå.

Jag har haft ett rent helvete med denna häst, första tiden. Givetvis inte hennes fel på något plan, utan bara mitt. Jag kunde ju inte mycket som sagt, men jag kämpade för att lära mig. Det tog hela 8 månader innan poletten trillade ner för mig och jag kunde börja rida henne mot en lång och låg form. Observera, för MIG, inte för hästen. Även om hon var en oskolad travare. Det handlar nästan aldrig om hästen. Bara om ryttaren. Här skulle många sätta på en snodd eller graman för längesen, och vara nöjd bara hästen krökte på nacken.

Det tog närmare ett år för mig att kunna trava ute på min häst i skog och mark utan att hon blev som skjuten ur en kanon och for iväg i världens travartrav. Hon hade vissa dagar då hon var lugn och lyssnade på mig, men för det mesta så skrittade jag bara när vi red ut. Det gick inte att trava utan dragkamper som hette duga. Och här skulle många kalla hästen stark och sätta på den ett pessoa eller annat bett skarpare än tränsbett. Klart att Bellie for iväg med mig eftersom jag inte kunde kommunicera bra med henne. Jag. Inte hon. Inte hennes fel.

Givetvis hade vi trevliga stunder oxå, självklart. Hon gjorde ju framsteg hela tiden, även om vi fick många bakslag. Jag ville ge upp många, många gånger. Jag vet inte hur många gånger jag verkligen velat släppa allt och gå hem och gräva ner mig, grina. Inget ville funka, allt kändes hopplöst. Fick jobba på min korta stubin under första tiden tillsammans, har alltid haft grymt kort stubin och låtit det gå ut över hästen. Jag kan nu stolt säga att det är så gott som över nu, sen en bra tid tillbaka. Jag har jobbat otroligt mycket med mig själv mentalt, för Bellas skull.

Tillslut började jag även kunna rida henne korrekt ute i skog och mark, kunde börja jobba henne och rida mer dressyraktigt även ute. Vilken känsla det var! Men hon kunde fortfarande få för sig att öka farten i galoppen och göra lite som hon ville där, tycka att det var ok att strunta i mina hjälper.

Speciellt när vi red ut med andra. Hon var helt galen ifall vi inte var först. Hon gjorde ALLT i sin makt för att komma först ifall vi travade/galopperade bakom någon annan. Det ledde ju till en hel del bråk och problem.

Sedan flyttade vi ut till Emma. Och härifrån har det mesta släppt. Eller allt i princip! Vi fick nog en större chans till utveckling här helt enkelt. Vi båda mådde bättre psykiskt och vi fick bättre chanser att träna. Emma följde med oss överallt och var med som stöd och stöttning när det blev fel, och när allt var bra såklart. Hon hoppade upp när jag spårade ur och hon hjälpte mig ur svåra situationer. Hon fick mig att ta tag i mig själv.

Sedan har det i princip bara gått framåt. Vi har givetvis bakslag, det har vi alltid då och då. Fullt normalt. Men här började jag hoppa lite mera. Träna massor av dressyr, och här började vi även att samla henne lite mera och kräva lite mer. Första året så fick Bellan gå lång och låg, nästan hela tiden. Vi plockade inte upp henne något. Tanken var att bygga upp en fin överlinje och att få henne stadig och trevlig i den låga formen först. Många vill gärna ha hästen i en hög form. Och i vissa fall har hästen naturligt en hög form, men ryttaren är så glad så eftersom hästen böjer på nacken. Fast det inte alls är en ändamålsenlig form.

Skänkelvikningar och andra förflyttningar började fungera, jag hittade fler och fler knappar på henne. Hon började kännar mer ridbar. Hon slutade ta kontrollen i galoppen, jag kunde (kan) fatta galopp var som helst och hon är med mig ändå. Visst har hon egna åsikter, men hon är lite mer som Emmas hästar nu. Hon frågar först.

Strax innan vintern började vi träna hoppning för tränare, Marianne Bäckström. Bland det bästa jag gjort. Varit otroligt hopprädd och smittat av mig detta på Bella oxå. Men med Mariannes hjälp har vi kommit riktigt långt på kort tid. Nu först börjar jag hoppa lite högre. Det är viktigt att inte skynda och stressa. Nu är det ju för att jag varit hopprädd som jag väntat riktigt såhär länge med att hoppa högre, men jag tycker man ska passa sig för att börja hoppa upp en helt grön travhäst som absolut egentligen inte har orken för det, bara viljan.

Mitt råd är att lägga en BRA grund för hästen. En naturlig grund utan massa "hjälpmedel". Du, hästen och en tränare ni trivs med, det ska räcka för att ni ska utvecklas och komma framåt. Sen lägger jag till att jag tycker att en equiterapeut och massör är ett måste det oxå, för att veta att hästen har alla fysiska förutsättningar att utföra det man ber om. Låsningar och spänningar är mycket vanligt. Hade inte jag tagit ut ET från början hade jag aldrig fått veta allt som B hade i kroppen då. Hon var totalt snedmusklad, spänd och var låst i båda SI-leder. Hon hade en hel del jag fick jobba med. Underhållsmasserar själv, och tar ut ET/massör några ggr om året för genomgång för att se om allt fortf. är bra.

Nu är hon hur fin som helst kropp och knopp, och en riktigt trevlig ridhäst.

Fyfan för skvallerbloggar. Vilket liv att sitta och skriva om andras misslyckanden och få folk framställda som idioter..? Och hur pålitliga är egentligen ett tips som kommer in? Jag kan lika gärna gå in med falsk mailadress och skriva ett påhittat skvaller om någon och vips så är det ute på en blogg som alla kan läsa och så tror hela bloggvärlden att det är sant. Shysst!

Stackars de som driver såna bloggar. Dom växer ett par cm åt gången varje gång dom är elak mot någon, och dom mår säkert lite bättre och känner att dom lyckats bra när dom får skriva något elakt om någon. Not. Så jävla fail.

Vafan är detta? Vi håller på med hästar, levande djur. Alla försöker vi nå våra mål och med hjälp ta oss framåt och utvecklas tillsammans med våra hästar. Varför håller man då på såhär? Skapa skvallerbloggar om hästmänniskor för att få sänka dom lite och trivas bättre i sig själv? Helsjukt.

Hoppas ni växer upp och mognar på er en vacker dag. Om inte så kan ni ju inspireras av f.dbloggaren topriders, för hon framhävde det BRA hos folk. Inte det dåliga.

Idioter!