minfux

Idag har Bellas vrålåk fått nya vinterdäck. Upptäckte sist jag var hos veterinären med henne att däcken var spruckna. Fick panik och undrade om jag ens vågade åka hem med henne i den... Men de var ingen katastrof så de fick gå. Har dock inte kört henne sen dess. Men idag fick jag ÄNTLIGEN tummen ur och for till en däckverkstad, köpte nya däck och fick dom omlagda och påsatta direkt. Skönt! Äntligen kan jag andas ut.

 

Sen så när vi ändå var på G jag och E, så for vi och köpte en ny lampa till positionsljuset, som tagit sisådär 4-5 månader.. om inte mer. Haha. Jag har så svårt o få tummen ur när de kommer till sånthär jobbigt. Sen köpte vi två ploppar till att fästa stropparna man drar iför "takskynket" med baktill. Dom har jag fått korva in under ett par andra ett tag. Men nu sitter det alltså som det ska. ;-) Nu fattas bara ett par navkapslar så man slipper se de fula fälgarna...

 

SKÖNT!!! :) Fyllde även på spolarvätska idag då det var helt slut. Haft den rullandes fram o tbx i min bil minst 1-2 veckor nu. Som sagt, kommer aldrig till skott förrän sista minuten typ.

 

Nu efter nyår ska jag ta och lastträna henne lite så att jag vet att hon säkert kliver på den dagen vi ska in till kliniken igen. :-) Hon är ju ett fuxsto och rätt vad det är ska hon minsann inte kliva på. Och sen kliver hon på helt själv liksom.. Muppan!

 

Efter att jag slutat jobba ikväll har jag spenderat tiden i hästhagen med min bästa vän. Min bästa vän som jag inte vet vad som kommer att hända mig. Jag har uppe någon slags fasad nu, jag håller huvudet högt och jag håller hoppet uppe. Förväntningarna är dock på botten och en del av mig har redan gett upp för jag vet vart det lutar.

 

När jag sätter mig ner och skriver ner detta, tänker på detta, så bryts fasaden direkt och tårarna kommer. Min älskade lilla B. :'( För att klara av detta övht, för att klara av denna väntan av ovisshet, så måste jag ha hoppet uppe och ta det som det kommer. Ta en sak i taget. Gå steg för steg.

 

 

Jag har kollat på hästannonser i några veckor, och till och med mailat på några. Jag antar att det är ett slags försvar mot det som komma skall, ett sätt att förbereda mig och ett sätt för mig att klara av dethär. Men vad vill jag ha? Vill jag ha något? Jag vill ha B. Jag jämför allt med henne. Först var jag helt säker på att jag skulle köpa mig en till travare. Men, jag ser ju fram emot en tävlingssesång nu i vår, och det är ju längre bort än så om jag tar en ifrån banan. Dock får den gärna vara riden något år, men inte utbildad. Det vill jag göra själv. Eller vill jag?

 

Nästa sekund är jag helt inne på en ridhäst. En häst med betydligt mer ridbarhet. Det är tre st halvblodshästar jag sett som jag kände kunde vara något för mig. Ändå känns det fel. Ingenting känns kul. Varför ska jag ha en "färdig" häst och tävla på? Jag är inte ens intresserad av tävlingen i sig. Jag är intresserad av allt jobb jag gjort och utvecklingen jag gör och vi gör, som ekipage. Jag och B. Att köpa en hopphäst och börja tävla i vår känns inte ens kul. Det känns opersonligt. Som att hästen skulle vara ett redskap liksom.

 

Jag får inse att jag kanske aldrig kommer känna för en häst så som jag känner för min B. Min första häst. Min lilla travhäst som jag slitit och kämpat med i 5,5 år... Att åka ut och tävla på henne, och lyckas med mina mål för henne och mig. DET är lycka. Inte att åka runt på en häst någon annan utbildat.

 

Nä, efter att jag fått detta nerskrivet kändes det plötsligt klart för mig att om jag skaffar mig en ny häst, ska jag ha en till outbildad häst. Som jag får forma och göra till "min egen".

 

Jag gillar travarna skarpt. Finns oändligt många superfina travare. Men det är inte förrän nu jag inser vad folk menat i alla år om att min B är ovanligt trevligt byggd, är en på miljonen och jag förstår ju att jag kommer att få gräva efter en nål i en höstack för att hitta en med en naturligt 3taktig galopp och bra vinklar bak, som B hade redan från början.

 

Allt känns bara omständigt. Jag vill ha Bellson, vi har så mycket kvar att ge. Hon har så mycket kvar att ge. Hon är tokfrisk i övrigt och bara 13 år, vi är långt ifrån färdiga med varandra. Min fina lilla guldfis.

 

 

Antar att det var den del av mig som redan gett upp som ni läst om här ovan. Jag önskar så innerligt att hon kan bli frisk och att chansen är god att hon blir fullt återställd. Finns ingenting jag önskar mer. Det skulle betyda allt och hela min värld att få ha kvar henne. Det gör så ont att se henne. Jag får hela tiden stoppa tankarna så att dom inte far iväg, och försöka hålla hoppet uppe när jag är med henne. Tankarna på allt vi kanske aldrig mer kommer att få göra ger mig en stor fet klump i magen. Jag vill inte att det ska komma.

 

Nu är allt som det är och det är bara att följa planen steg för steg som jag skrev längst upp, hålla huvet högt och hoppet uppe. Tiden utvisar vad som händer med fina fuxen, min bästa vän. <3

 

Jag gick igång på en diskussion på fejjan där det skrivs att dessa PS of Sweden-tränsen ska vara mer snälla emot hästen än Micklem, vilket tyvärr INTE stämmer. Så jag tänkte skriva lite om mina tankar kring det hela! :-) Det kan ju vara bra att veta vad man köper om man nu sparar ihop 2500:- för ett träns från PS...

 

Micklemtränsen är helt och hållet utformade efter hästens huvud. Det har ingenting med utseende att göra, utan här har man tänkt till och utformat det efter hästens känsliga nervbanor, samt att man tagit bort riskerna för obehag som finns utav marknadens vanligare nosgrimmor alltså pullarnosgrimman, acheen samt remontnosgrimman. Dessa tre ger ett eller annat obehag. Och självklart, det kommer aldrig bli särskilt behagligt med varken bett eller träns för hästen om man vill dra det längre. Och det är inte naturligt att rida på dom heller, etc etc etc. Men nu kollar vi på Micklemtränset och fokuserar på dess funktion.

 

Det finns superbra videos där uppfinnaren förklarar i detalj hur det fungerar och varför det sitter bättre och mer anatomiskt än ett vanligt träns gör. Vi kan dra det lite snabbt. Pullarnosgrimman och remontnosgrimman är de snällaste av de vanliga nosgrimmorna, men har sina små skavanker iallafall. Pullarnosgrimman trycker på hästens kindben = obekvämt. Remontnosgrimman "stryper" luftvägarna (det är inte så illa som det låter som sagt), varför Micklemtränset INTE ska sitta för långt ner då det annars ger samma effekt som en remont.

 

Då kommer vi till acheennosgrimman, den värre utav dessa tre. Den som veterinärer, hästtandläkare och tandraspare hittar skador på hästen av hela tiden. Just pga att den ligger under sidostyckena, där det egentligen inte finns någon plats, och därför blir det ett tryck på kinden, som gör att kinden skaver emot kindtänderna. Simple as that. Det flesta hästar blir dessutom lite småvassa, och då kan man räkna ut själv att det kan ge sår i kinderna. Och självklart, tokspänner man en nosgrimma blir det givetvis värre. Men som jag skrev, det finns ingen plats under sidostyckena egentligen, och pressar man in en nosgrimma där så blir det tryck vare sig man knappt spänner nosgrimman. Bäst undan kommer man alltså med en så smal nosgrimma som möjligt om man vill använda acheen.

 

Dock så är det ju så att ingen häst dött av en acheennosgrimma, och vissa föredrar denna framför andra nosgrimmor som ska vara "snällare". Så allt är givetvis individuellt.

 

Vill ni ha mer info eller källa kring det jag skriver om Micklem-tränset så googla så kommer infovideon upp! :-)

 

 

Över till PS-tränsen då. Dessa träns har mycket brett nackstycke vilket oftast är att föredra då tryckfördelningen blir enormt mkt bättre. Creed till det liksom! ;) Det står även att dessa träns undviker tryck på kindben och på känsliga nervutskott. Tryck på kindbenen ger ENDAST pullarnosgrimman, så det vet jag inte varför dom skrivit ens? Det låter förmodligen bättre! Nervutskotten vet inte jag var de sitter, men detta ska de alltså ha gemensamt, Ps-tränsen och Micklemtränset, att de inte tycker på nervbanor. Kanon liksom!

 

MEN, vill man nu ha ett anatomiskt utformat träns som är det bästa för hästen, så säger det kanske sig självt att man inte ska välja acheen, vilket de allra flesta ps-tränsen har. Och det är  som sagt inget som helst fel att rida med acheen, eller vanliga träns, whatever, men är man ute efter ett så skonsamt träns som möjligt så är det faktiskt Micklem-tränsen som ger den funktionen. Inte Ps-tränsen. Remont är ju som sagt mer konsamt än acheen, och visst kan man lägga 1700:- på ett träns i förhoppning om att det är de skonsammaste på marknaden, medans den enda skillnaden motför ett vanligt träns och detta träns är att nackstycket är bra utformat samt att det inte finns någon meningslös kindrem. Gud, jag har hjärnsläpp.. heter de kindrem? Haha.

 

Hur som helst! Vare sig ni väljer att köpa ett micklem för att det är skonsamt för hästen, eller ett ps-träns för att det är SNYGGT, och LITE anatomiskt, så kommer nog era hästar må preciiiis lika bra som vilken annan häst!! :-D

 

Idag har jag och B haft mysstund :-) Pysslade om henne, gjorde nån övning och så fixade jag frillan på henne. Klippte till manen och kammade ur man, lugg och svans samt gjorde en enda fläta av svansen. Fyfaaasen vad tjock svans jäntan har. ;-)  Provade även nya pannbandet på hopptränset. Dösnyggt!

 

Idag har jag gråtit och gråtit. Min älskade häst är dålig igen.. Efter ridpasset igår när jag skulle skritta av, så känner jag bara NEJ. Hon är halt. Igen. På exakt samma sätt som förra ggn, fast lite värre. Hoppade av, longerade och kollade på det Per sagt. Klockrent att det var inflammationen som kommit tillbaka i slemsäcken.

 

Ringde såklart till vet. det första jag gjorde imorse, och fick till svar att det är ju en kronisk skada (skelettskadan) så hon kommer inte bli bättre utan behandlingar. Behandlingar som kommer måsta upprepas varenda gång hon blir dålig igen. För det kommer hon att bli. Frågan är inte om, utan när. Då ska hon alltså behandlas, och sen ska vi hoppas på det bästa varje gång, att det går längre än det gjorde nu mellan gångerna, dvs 6 veckor. Det känns faktiskt inte som ett alternativ att göra så. Utsätta henne för lidande som jag vet kommer att komma.

 

Jag frågade om operation men det var inte aktuellt. Det var en väldigt negativ inställning till det, för det blir oftast inte bra efter OP, eller så blir det komplikationer eller till och med blir värre. Jag tröck på, och ja, jag fick en tid för röntgen så att vi kan skicka plåtarna till kirurg.

 

Ringde ytterligare en vet, som var något mer positiv till att iallafall försöka operera. Dock så är skadan inte på nåt bra ställe, och hon lät som sagt inte heller så positiv men hon tyckte man kunde försöka.

 

Slutligen ringde jag två större kliniken neröver i landet, och bad om att få kontakta kirurgerna. Så jag mailade över info + del av journalen och bilden från UL.

 

Har gått hela dagen och varit så nere, helt inställd på att det värsta kommer att komma snart. Jag har gråtit och gråtit.

 

Men nu för 5 minuter sedan så svarade en av kirurgerna, och äntligen är det någon som är positiv. Han tyckte definitivt att man skulle gå in i henne med titthålsoperation, och kolla hur omfattande det är och hur det ser ut. Han kunde inte säga prognos för det var alldeles för få rapporterade fall för att kunna säga något. Han skrev även att det var osannolikt att hon kunde botas med vila och behandling. Då är jag inte helt ute och cyklar vilket känns skönt!

 

Så nu har vi en tid efter nyår på kliniken, och där planerar jag få röntgenbilder på henne och skicka dom ner till kirurgen, så kanske han kan säga mera.

 

Föll för ett underbart fint pannband idag när jag var och provade ridbyxor. Exakt rätt färg till mitt bruna hoppträns oxå, som jag sökt pannband till ett bra tag nu. :-) Hoppas det sitter bra på B oxå!

Red bort till paddocken idag med Bellis, för o checka underlaget. Det var helt ok så jag red på övre planen typ 10 minuter. Joggade omkring där i lite volter, och en stor 8-volt. Gick jättebra och B var jättefin!! Hade velat haft dedär på film. Jag vet inte hur det ser ut längre, haha. Var så längesen jag såg oss rida dressyr på film.

 

Dock så fick jag skavsår i knävecket igår, i dressyrsadeln, i nedsittning i trav. Och sen ba fortsatte de. Så idag vart de ännu värre! Öppet jäkla skavsår som sved satan i duschen... Fattar inte varför jag fick det? ;o Jag hade andra ridskor, med tjocksockar i, som jag inte kan rida i då jag inte får nåt stöd alls av dom skorna. Och så hade jag ett par ridbyxor jag inte haft i sadeln förut, igår alltså. Så nåt av dom sakerna måste ha spelat in.. :o Men hur fattar jag inte. Ont gör det och jag måste lösa de på nåt sätt. ;o Det som skaver är ridbyxsömmen, på nåt jäkla vis.

 

Nu ska jag stänga ner här och kika på Pirates på 5an :)

Så var helgen slut, som har varit fylld av skojiga saker! För ovanlighetens skull. ;-) I fredags var jag hos fam Bergström och där blev jag kvar över natten då klockan blev över 1 innan vi surrat klart. Och igårkväll hade vi stallfest hos AC, med julmat. Superkul hade vi! :-)

 

Till Bellotrix då.. I fredags fick hon vila, och blev även vaccinerad då. Igår skrittade vi ut med L och Q, och idag fick hon gå en joggingrunda. Hon var dock väldigt spänd idag, och hade åsikter om tempot bland annat.. Så det blev inte så mkt till samarbete idag. Red lite öppnor och slutor i skritt, och försöker få henne att vänta. Men som sagt, hon var på G idag så det var bara att gilla läget. ;-)

 

Vill tacka för ALLA kommentarer jag fått på mitt inlägg om hur jag mår just nu. Det gör verkligen jättemkt! Det betyder massor. Det hjälper mig, alla tips, råd och erfarenheter ni delar med er av. Tack! Kan även säga att det blivit mkt bättre oxå av det lilla som jag gjort. Dvs tagit bort facebook från mobilen, påmint mig själv ständigt om att slappna av/andas och vägra stressa. Vägra låta telefonen eller datorn ta över de sysslorna jag faktiskt behöver göra och som är viktiga att fokusera på.

 

Det funkar jättebra som sagt. Det brukar det göra, det gäller bara att lyckas hålla i det oxå. Det är det som är trixigt. Men de ska nog gå de å! :)

 

Igår vilade B, och jag gjorde massa annat med min älskade E. Och idag har jag haft hoppträning med B, vilket gick svinbra. Så sjukt jäkla bra :-) Vi har fått ridit utan stigbyglar 3 pass nu, och jävlar vad jobbigt det är. Men B var redigt fin idag även i det arbetet. :-) och på hinder, och jag var avspänd och hon var avspänd. Vi löste allt super och hon var verkligen mellan hand och skänkel. Riktigt trevlig, precis den känslan jag strävar efter. :-) Hoppade upp till vår tävlingsnivå idag, första ggn på ett par månader, så de kändes kanon.

 

Hon blev svinrädd för ett staket vi skulle hoppa, och visade stort och tidigt att hon var livrädd haha. Så vi tog om det i galopp igen, men nix, livrädd även för hjälphindret innan. Men så kom vi i trav, och då jäklar tog hon tag i saken och hoppade - stort! Sen vare inga problem. Gjordes om till oxer och till tävlingshöjd och inte en min. :-) Avspänt och trevligt.

 

Allt detta på vanligt rakt bett och utan handskar. Inte illa! ;)

 

Ja... nu har jag fått ett breakdown igen. Jag stressar så otroligt mkt, och är enormt stressad inombords, att nån gång så får det vara nog. Och nu är det nog. Jag bara väntar på magsåren..

 

Jag red dressyr idag, och det gick inte så jättebra. Inte katastrof, absolut inte.. Men hon kändes stretig, spänd, trippig osv. Jobbade med att hon skulle vänta. Gick hyffsat, men så rätt vad de är vänder det och hon drar igen. Och är man såhär stressad och spänd som jag är, då löser man inte en situation så himla bra. Eller inte så bra som det hade kunnat gå och lösa. Och så vill inte jag ha det.

 

Jag har tvingat mig själv att rida två dagar i rad nu. På bana. Fast jag inte velat. Men jag har inte erkänt det för mig själv, utan tryckt bort magkänslan. När jag inte är i bra skick, och jag tvingar mig själv att rida, ja då kan det tametusan inte bli bra heller. Kräva av B när jag själv inte funkar som jag ska. Nu har det visserligen gått rätt ok ändå. Men inte att jag inte blir utan ångest efteråt för att jag inte är rättvis helt enkelt.

 

Och det första jag gör på morgonen är att slå upp ögonen, hjärtat börjar tokslå och jag tar upp telefonen och kollar igenom bloggen, facebook och bloglovin. Om och om igen. Spelar lite candy crush. Kollar fejjan igen. Spelar lite till. Kollar fejjan igen.

 

Jag är sönderstressad inombords. Och det är inte första ggn jag bryter ihop, jag vet precis hur jag blir och vad som funkar emot dehär. Men de som är problemet är ju att min lösning bara rinner ut i sanden sen, och det blir sakta men säkert lika stressigt för mig igen. Men, antar att de är samma lika här. Fortsätt kämpa på och inte ge upp så ska jag nog klara av att tagga ner. Jag har alltid sagt att jag inte kommer bli så gammal, för hjärtat... Och det är kanske dags att göra nåt åt de. :-)

 

Så... jag kommer bara rida när jag känner för det. Bara göra det som jag och B känner för. Ha lite kul. Slappna av. Släppa pressen. Vi kanske behöver en liten paus igen. Sluta jämföra oss med alla andra. Alla duktiga. Alla som lyckas. Sluta låta internet styra över mitt liv. Bloggen, fejjan, alla andras bloggar. Enough.

 

Jaja. Galoppen var svinbra idag. Som om hon gått och väntat på den, visa vad hon kan... för där var hon mjuk, rund, fin och lyhörd. Och jag kom åt henne bra även i högervarvet. Och sadeln låg bra även efter ridpasset. Lite positivt oxå.

 

Blev lite dressyr på travbanan igen, barbacka. ;) Det är -10 här, och känslan att hoppa upp i en kall, stel sadel kändes inte så lockande. Så på med långkallingar, mjukisbyxor, jacka + min overall och upp på en mjuk och varm hästrygg. :-) De kändes betydligt mer lockande! Kan bara rekomendera overall starkt, som sagt -10 och jag håller på att SVETTAS IHJÄL! Fryser inte en sekund. Varken om tår eller fingrar heller.

 

Skulle bara rida en snabbis. Men de finns egentligen inget som heter snabbis när det kommer till B. För att få ut nåt av ett dressyrpass behöver man oftast rida ganska länge, för hon tar lång tid på sig att bli varm i kläderna sas. Om jag bara skulle rida 30-40 min så skulle vi bara ha hunnit värma upp, och inte fått igenom nånting. Det är efter den tiden som hon går att påverka och går att få till arbete med sånt som hon tkr är jobbigt innan. Man måste traggla lite innan hon spänner av och kommer till ro. Oftast.

 

Och idag var en sådan dag. Dock så var inte jag helt på topp, plus att jag som sagt satt barbacka. Och jag har ridit dressyr barbacka 3 ggr på 5 år. Och travat/galopperat övht barbacka, ja de kan man nog räkna på max 2 händer. Så först var jag ganska hård mot mig själv och missnöjd över min ridning, men sen tänkte jag efter... och det är inte illa pinkat att jag kan rida ett helt dressyrpass barbacka utan att ha gjort det förr riktigt. Då har jag bara vinglat omkring och haft noll koll. Nu kan jag faktiskt rida henne ordentligt, även om det är svårare för mig att hålla ihop mig själv, och därmed B oxå. Vi kom in LITE i vårat gamla tänk idag. Inte mkt. Men lite. Lite mindre dragkamper och hon stressade litegrann, men alltså det är en fis i rymden jämfört med tidigare.

 

Så, arbetet då... Bestod mest av galoppjobb. Och då rullade vi mest på, och jag var nogrann med att forma henne i svängarna. Körde massa halvhalter och småa tempoväxlingar. Hon tyckte detta var svinjobbigt, att behöva bära sig själv en längre stund i galopp, så jag fick ta väldigt många förhållningar, och det var här vi fick dom små dragkamperna. För hon tkr det är jobbigt, jag tycker det är jobbigt, och då springer hon och jag har inte riktigt styrkan/tekniken att fixa det fullt ut barbacka. Men jag gav mig inte förrän hon var fin, rund och bärig i båda galopperna. Och de blev hon! Jättefin blev hon.

 

Så, summan av kardemumman. Ett bra pass med tanke på förutsättningarna!! :) Funderar på att fortsätta slipa på galoppjobbet imorgon i ridhuset. Vi får se! :)

Jamen vi slår väl till med en riktig sommarheader såhär mitt i vintern!! :-) ...... Det blir ev. nya bilder till veckan, så då kommer en något vintrigare header! ;-)

 

Var så himla sugen på att testa rida barbacka igen, en längre sväng och i alla gångarter, så jag skippade sadeln idag oxå. Från början i traven undrade jag hur jag nånsin skulle lära mig hitta ridningen barbacka, om de ens skulle gå? ;-) Jag gjorde mitt bästa och hängde med i Bellas rörliga trav och tog mantag, typ.

 

På hemvägen började jag jobba henne i öppnor, slutor osv. som vanligt, med mitt nya ridsätt, och de gick ju skitbra! Gick ju att hålla om med benen ändå, fast jag inte hade sadel. Jag är sjukt ovan att rida barbacka då jag brukar sitta LÖST. :-P Om de inte är en skrittur i skogen då vill säga. Men iallafall, på hemvägen i traven var hon döfin! Jag provade kräva mer, och att halvhalterna skulle gå igenom, och poff så satt jag ju som en smäck på henne, och hon jobbade asbra. :-) Så vi tog två galopper oxå på ängen som igår, och de gick så sjukt bra. Hon har en sån fin galopp! Och vilken toppenträning de är i denna snön oxå, då får hon ta i ordentligt. Både högern och vänstern var jättefina, och hon jobbade jättefint och tog varenda halvhalt osv. :-)

 

Hon är så fruktansvärt fin att rida nu när jag hittat en bättre ridning. :-D Sååå kul!

 

Idag red jag och Bellis ut första ggn i snön. Superkul! 4 st från stallet syntes på en äng längre bort, som B såklart fick syn på. Så hon vart asspänd och förväntansfull då, för vi brukar dessutom galoppera just där. ;) Men jag skrittade en runda (och träffade på L som jag hakade på en bit) och gick sedan tillbaka till ängen när det var tomt på hästar där. B blir annars galen om vi ska göra annat än att skritta, och då skulle jag sitta jäkligt löst! ;)

 

Vi tog två galopper där på ängen, på raksträcka. Gick jättebra! Barbacka o allt, haha... vågat av mig på dendär rödingen. Andra galoppen laddade hon på och ökade lite mer än vad jag var sugen på, hahaha. Fick lite småpanik där när jag kände att hon tyckte vi skulle öka farten och jag kände hur hon blev mindre uppmärksam på mig. Hahaha. Men de var absolut inga problem, hon är väldigt lydig ändå! :-) Men efteråt vart hon astaggad, så det var bara att sitta passivt, skulle jag lägga om benen skulle jag flyga som en katapult när hon blir sådär explosiv.

 

Hon lugnade sig ganska fort och så skrittade vi hemöver. :-) Imorn åker sadeln på!

Idag var tredje dagen B inte velat komma i hagen. Då brukar det vara läge att bara umgås med henne, vara med henne. Hon blir sån ibland, och har alltid blivit under dessa 5 år. Har aldrig kunnat relatera de till något särskilt.. Men en sak som hjälpt är att umgås med henne och leka lite från backen. Igår blev jag dessutom tvungen att tvinga henne in genom att fort slänga grimskaftet runt halsen och lura henne, vilket jag inte gör vanligtvis. Nu var det ju träning på G och då måste hon ju in. Annars håller jag gärna på så länge som det behövs innan hon självmant dyker ner huvudet i grimman.

 

Hon var väldigt med mig idag, inte som i förrgår då hon bara ville "fly" och köra sitt race. Nu körde vi igångsättningar, avsaktningar, halter och att jag skulle få gå fram till henne utan att hon vill gå iväg. Även kunna skaka grimman, då ljudet av grimman från början fick henne att vända på klacken. Sen ska jag kunna ta fram grimman och hålla fram den, och hon ska själv sänka in huvudet i grimman. Då först tar jag på henne den. :-) De gick väldigt bra! Allra bäst i vänster varv där jag kan inverka på henne bäst, jag har assvårt med kroppspråket i höger varv, och samma med B så vill hon hellre gå i vänster varv, så det tog ett tag innan jag lyckades hålla kvar henne i höger varv och utföra avsaktningarna, halterna och att vi kunde mötas upp, utan att hon sprang och bytte varv elr hittade på annat bus.

 

Ett par ggr kom hon på inkallning oxå, väldigt nyfiken var hon. :-) Så det blev ingen ridning idag, utan jag lät henne vara efter vi kört på ett tag.

 

Igår var det hoppträning igen, som varje torsdag. :-) Jag var väldigt lugn, hade inte tänkt så mkt på att jag skulle träna, och därför inte stressat upp mig. Jag brukar ju vara som en duracellkanin och helt sjukt stressad inombords inför träningar. Men nu så lyckades jag förhindra de, vilket nog gjorde sitt för träningen! :-) För de gick jättebra. Hon var lugn (men taggad) och gick att kommunicera med. Sist så sprang hon bara, men jag var ju döstressad.

 

Vi jobbade först med travbommar i serpentiner, utan stigbyglar. Sen blev det galoppbommar med ett hinder i mitten som vi red som serpentiner. Och sen red vi an en linje med 3 hinder med 4 galoppsprång emellan. Och så fanns en till sån linje på andra sidan som vi red sen. Den andra linjen var ett plank på slutet som B kollat in tidigare och var livrädd för, så jag var nervös inför de. Men de gick bra. Första ggn styrde jag undan, men sen skärpte jag mig, slappnade av, red och väntade in hindret och väntade in hennes reaktion för att sen kunna parera henne och hoppa över. Gick skitbra! Första ggn jag ridit på de sättet inför ett hinder jag är rädd för. Annars brukar jag typ, ta tag i munnen (kontroll), koppla på benen, rida fort och smacka över henne. Då blir hon såklart spänd. Så jag ska försöka ha is i magen och känna in hur hon reagerar, och sen agera själv. :-)

 

 

Vi har fått DÖMKT snö här oxå!! Äntligen. Jag har blivit bönhörd!! ;-D Hallelulja. Och jag har ut- och insläpp tors, fre, lör och sön. Så imorse var de inte bara inte... Men det är så skönt för att det bara är 5 hästar att ta ut och in, så de går liksom superfort.

 

Hoppet har infunnit sig.. ;-) Men än ropar jag inte hej såklart... Det gäller sadeln. Bytte till ett vidare järn idag, som steg 1. Innan jag börjar fippla med fårskinnet eller gelpadden, eller annat. Vill ha det så enkelt som möjligt! Såg väldigt bra ut tycker jag för ögat. Red i ca 25 min idag totalt, och trav kanske 5 min. Idag hade B jagis med mig i 40 jäkla minuter. Hon var inte populär då vill jag tala om. Hujedamig! I kolsvarta mörkret, och stelfrusen lerhage sprang hon omkring i och rejsade. Utan att ens snubbla. Det gjorde jag! Jag for i backen framlänges, såg säkert jättesnyggt ut! :-D ....

 

Hur som helst. B var jättefin!! Red lite skrittjobb ute först, och jobbade med steglängden. Sen red jag lite trav på travbanan, övergångar och massa halvhalter. Hon svarade jättebra. Och jag satt ner ordentligt och försökte verkligen putta fram sadeln, men icke. Den låg skitbra efteråt. Inte glidit fram nåånting alls.

 

Men, som sagt än vågar jag inte ropa hej! ;) .. Blir ett rejält dressyrpass innan jag vet säkert hur den ligger med det järnet i. Ska ta och rådgöra med mina sadelgurus först, för jag har några små frågetecken. Är dock glad att jag testade lite, istället för att sälja direkt som jag planerat igårkväll. Dumt, när jag äntligen hittat en som ligger optimalt, och bäst av alla jag någonsin provat. ;-)

 

Sadeln ligger dåligt. :( Den nya... Jag har idag ridit andra dressyrpasset i sadeln, och bestämde mig för att sitta ner och verkligen jobba henne idag (har bara ridit lätt annars).. Efter bara 3-4 travsteg så sa det bara poff så låg sadeln framme på bogarna. Fick sadla om 3-4 ggr efter de, och inte blev de nå bättre. Så fort jag satte mig ner och jobbade med magmusklerna så for den fram illa kvickt. Mkt värre än tidigare sadlar till å med. :-/

 

Hur som helst, B var asfin! Hon kom snabbare till jobb idag, i alla gångarter. Jobbade först fram- och bakdelsvändningar i skritten. Behövde ej hålla på så länge så jag satte igång i trav ganska snart. Där var hon jättefin. Lyssnade fint vid halvhalterna och när jag bad henne komma tillbaka när hon blev lite snabb. Visst hon är lite öppen i formen då och då, men de gör liksom ingenting så länge hon lyssnar såhär bra.

 

Sen värmde vi upp i galopp i lättsits, hon skötte sig bra. Efter det travjobbade jag henne då som sagt i nedsittning och red övergångar, vilket gick helt ok. Lite motsträvig men lyssnade bra. Jag märker att det är mest jag som tappar ridning när det går sämre. ;-) När jag skärper mig går de mkt bättre.

 

Arbetade sen övergångar i galopp, från och till skritt. Hon tar så sjukt fina fattningar med framåtbjudning, på direkten när jag ber om de, och utan att ila iväg. Jättefin är hon! Avsaktningarna kräver mer jobb, men jag försöker ta ner på tempot och göra henne lite uppmärksam på att nu ska vi sakta av, så att hon inte kommer i världens fart för då hamnar hon i en slängtrav efter. Hon travade några steg sen fick jag ner henne i skritt relativt fort, och sen direkt ska hon in i arbete! Så att jag inte slutar rida i övergången. Detta funkar så sjukt bra, med massa massa ben och säte. Hon kommer fort till ett lugn mentalt, i skritten, och så kan man fatta ny galopp igen utan massa stress eller att hon blir upprörd. Som förr. :-)

Superhärligt! Men nu.... vad fan ska jag ha för dressyrsadel på hästen!? Seriöst. När jag äntligen hittat nåt som är tillräckligt rakt, och som ligger stilla under LÄTTRIDNING, ja då jävlar glider den fram mer än nånsin i nedsittning!? Jag dööööör. Är vi dömda att rida i hoppsadel?? :(