minfux

Har haft på känn ett tag att jag vill ha en ny dressyrsadel. Jag vet att vi utvecklats sjukt mycket i den vi har nu, och B rör sig bra i den och utvecklas som hon ska muskelmässigt. Men den är ändå något för svängd, samt drar bak alla schabrak. Det är dock den enda och första dressyrsadeln som inte glider fram på bogbladen hennes, utan denna ligger på plats. Och hon trivs ju i den helt klart. Men jag vill ha något ännu rakare.

 

Den enda sadel jag testat på henne (av över 30 st) så är Bates Momentum den enda som varit tillräckligt rak, och som inte glappar något vid ridning utan fortsätter följa ryggen så mycket som möjligt. Skulle göra allt för o hitta något i dressyrväg som låg lika bra. Tips? Problemen är att dressyrsadlarna gärna lägger sig i bakvikt, trots rätt bomvidd. Och är dom rätt i balansen är dom istället för svängda och lättar bak.

 

Såg en länk till en väldigt intressant undersökning gällande paddar av alla dess slag. Denna människa har gjort en undersökning hur olika paddar förändrar trycket under sadeln när man lägger under den. Fårskinnspadden som är den mest frekvent använda padden ger i 80% av fallen (i hennes undersökning) ett ökat tryck fram vid manken.

 

 

HÄR är länken.

 

Citerar del av slutresultatet:"Analysen av de 90 tryckmätningar som utgör underlag i denna studie, visar att med de flesta paddar under sadeln, oavsett slag, så försämras tryckfördelningen, och mycket ofta blir det ett ökat tryck runt manken. Detta hindrar hästens bogrörelser och kan ge dåligt utvecklade/tillbakabildade muskler, eller andra skador hos hästen. I 50-80% av fallen ger padden totalt sett hästen sämre förutsättningar, när det gäller fördelning av trycket från sadel och ryttare."

Har nu hittat något passande för oss, så om inget bättre dyker upp så kommer jag att köra på detta. :-) Det blir soja och fosforbalans. I de mängder som gör att allt täcks upp, plus att det blir lite överskott på proteinet vilket jag vill åt nu på vårkanten. Blir med andra ord perfekt!! Kvoten hamnar dessutom på 6,9 istället för låga 4,3 som de varit i vinter.

Jag sitter och spånar på min hopprädsla.. Jag vet vad den grundar sig i. Jag ser mig, när jag rider an mot ett hinder, flyga av och bryta ryggen/få en skada i nervsystemet m.m och hamna i koma, bli hjärnskadad eller dö. Lockande att hoppa då va? Därför kan jag inte riktigt släppa min spärr och rida på och ha skoj, för jag är ständigt rädd.

 

Jag tänker mig själv att om 5 minuter kanske jag ramlar av och blir förlamad. Eller, om en timme kanske jag är skadad för livet. Då tänker jag, att jag inte skulle ha hoppat den dagen, just då, just den minuten osv. Och det kan jag ju förhindra genom att inte hoppa. Men jag hoppar ju. Och så tänker jag på vilken enorm ångest jag skulle ha om jag satt där i en stol och inte kunde göra nånting. Kanske dreggla. Inte kunna äta.

 

Jag jobbar med sånahär personer. Både med de som är född utvecklingstörd, och de som blivit hjärnskadade pga olika olyckor i ung ålder. Jag har sett de mesta. Jag vet inte om det är därifrån jag får mina tankar?

 

Hur som helst.. jag sitter och läser lite statistik nu om ridolyckor, dödsfall och fall av hjärnskador osv. inom ridsporten i Sverige. Och just nu känner jag mig lugn. De allra allra flesta hjärnskador och dödsfall har skett på personer UTAN HJÄLM. Jag har alltid hjälm, jag har bra hjälmar. Och när jag hoppar använder jag även väst.

 

Jag läser lite då och då om de (med travare) som skriver att de kommit till en punkt där de inte kommer längre. Men jag blir lite fundersam då, för varken häst eller ryttare blir ju aldrig riktigt fullärd. Jag köper inte riktigt detdär om att det är stopp, slut, de går inte att utvecklas mer. Det går ALLTID att utveckla något. Jag kommer aldrig blir "färdig" med Bellie. Det kommer alltid finnas saker att finlira på. Jag har mycket svårt att tro att alla dessa ekipage har nått toppen av sin utveckling och att det är stopp där.

 

Det känns mer som att det har med tappat intresse att göra, att man tröttnat. Kanske på hästar/ridning överlag eller kanske på hästen, en travare. Och då är det ju helt rätt att sälja/byta häst givetvs. :-) Men jag tror man ska gå tillbaka till sig själv och fundera på om man verkligen är ärlig mot sig själv, och hästen, när man säger att det inte finns något mer att utveckla. Sedan tror jag att rätt tränare är extremt viktigt, för det kan jag säga själv, att hade jag inte tränat för någon över huvudtaget hade jag aldrig fått mina aha-upplevelser och små tips/råd som gör att jag kan utveckla oss vidare på egen hand. Då kanske vi oxå stått och trampat på samma ställe, vi kanske hade fortsatt kämpat med dedär vänsterfattningarna som var obefintliga, och dedär tempramentet jag och B har haft och vi hade kanske fortsatt tvärnita på 40cm oxrar med gråten i halsen och inte fattat varför tusan vi inte kommer vidare.

 

Men jag vet inte, svårt för mig att sätta mig in i den situationen kanske. Jag är kanske lite udda. ;) Jag får höra lite då och då att jag har ett speciellt driv och målmedvetenhet i min ridning och utveckling, och det kanske inte alla har? Det vet inte jag. Jag kan bara gå tillbaka till mig själv. Jag kan komma på tusen grejer att utveckla både som ryttare och att utveckla min häst. Är det inte galoppfattningar så är det avsaktningar, gångarter, formen, lösgjordheten, avslappningen, min sits, mina skänklar, min inverkan, mina hjälper, mina tankebanor. Allt. Allt går att utveckla. Men man kanske måste ha ett visst driv?

 

Alla mina bilder och filmer är en stor del av utvecklingen oxå, för då får jag verkligen SE mina brister och då är det lättare att förändra något. Att kunna gå tillbaka och se hur det sett ut förut, jämfört med nu, får mig verkligen att förstå vad vi åstadkommit, vilket gör mig peppad att fortsätta i samma riktning.

Sen är ju jag en sån som inte kan sälja mina djur. Mina djur är mina familjemedlemmar och jag kan bara inte göra mig av med dom. Bellie är här för att stanna. Jag har fått höra några ggr att det var tur hon kom till mig, för annars hade det kunnat gått hur som helst. Hon är ju verkligen speciell den lilla röda damen, så jag är beredd att hålla med om den punkten. Vi har gått igenom otroligt mycket hon och jag, och känslan av små små framsteg som gör att jag, och ett djur på 500kg samarbetar bättre och bättre.. ja, det är nog den känslan som får driver mig.

Får många gånger frågan hur man håller motivationen uppe, särskilt denhär årstiden. Det är kallt, snöigt, isigt och mörkt.

 

Sanningen är, jag älskar vintern! Det går absolut bäst att rida på vintern enligt min mening. På vinterhalvåret tränar jag mycket kondition med hästarna, eftersom det finns mycket långa raksträckor med packad snö och/eller is. Jag passar på att hålla igång i trav och galopp i massor. Kylan ser jag inte som något hinder, det är bara att klä sig rätt. (Iofs är jag ganska dålig på det ibland då jag föredrar mina ridbyxor) Vid -20 kan jag lägga in en vilodag pga kylan dock, för min egen skull.

 

Men annars tycker jag att det är så himla roligt att rida min häst. Jag älskar att sitta upp på henne och veta att jag har värsta roliga utmaningen framför mig. Jag vet ju aldrig hur hon kommer vara, så utmaning blir det på ett eller annat sätt. Jag kan ha planerat för något, men helt få ändra planerna beroende på hur hon är i humöret för dagen.

 

Jag tycker det är enormt kul att utvecklas och varje dag är ju en ny möjlighet att göra något ännu bättre. Jag har alltid veckoschema som jag följer någorlunda, utan det hade de nog blivit lite omotiverat. Jag vill ha en varierad och allsidig träning i den mån det går. Ena dagen dressyr, andra hoppning.. en dag med galoppjobb ute på vägarna, en med lättare jogging i skritt och trav. En dag med en lång skrittur barbacka, en dag med annan form av galoppjobb på vägarna osv. Och så max två vilodagar.

 

Visst kan jag känna mig omotiverad när jag kommer ifrån jobbet 16.30 och ska ut i stallet i kylan, med buss, och 1,5 km gångväg. Men det är bara att traggla sig dit, och väl där och ombytt så är motivationen tillbaka. :-)

 

Har suttit och bollat lite med bästa Q om Bellie. Hur hon är.. Hur känslig hon är, hur hon beter sig, hur svår hon är att handskas med när hon hamnar i sin lilla bubbla etc. Q har alltid bra tips och råd att komma med. En grej jag fastnade extra för var:

 

"Hästen är svår.(din alltså)Ska man göra det på rätt sätt med en sådan häst får man lirka..medla..och samtidigt vara konsekvent och tydlig och hitta olika vägar som funkar för dagen. Och ofta är den ena dagen inte den andra lik så man får ställa om sig för hästen gör det inte.Man får anpassa sin egen ridning efter hästen.

Det kändes riktigt bra att få höra det där. Hon satte ord på mina känslor. Ibland börjar jag tveka på mig själv och min egen ridning, "när jag inte ens kan rida min egna häst som jag haft i 4 år". De brukar vara mitt argument till varför jag är sämst i världen. Haha. Fast jag vet ju att det inte är så. Och när jag sätter mig upp på andra hästar så förstår jag att det inte är min ridning det är "fel" på, utan de är min häst som är svår.

 

Jag har bland annat fått höra (många gånger nu) att "Jag fattar inte hur du klarar av att rida dendär hästen!! Jag skulle ALDRIG klara av en sån!", och att hon är alldeles för mycket häst att rida.

 

Och det är som sagt skönt att få bekräftelse på det. Hon är jäkligt svår. Man får liksom inget serverat. Och ingen dag är den andra lik. Och gud vet hur många ggr jag fått lägga om ett ridpass bara för att hon gått in i flipmode för att dagens övning/syfte inte passat henne. Vissa dagar går hon som en klocka och allt rullar på fint. Jag kan göra galoppfattningar, övergångar och vad som.. och hon tar de med världens lugn, men nästa dag kan jag inte ens göra en halt utan att hon ska stå på bakbenen eller trippa in i nåt piaffliknande elr dra ner i nåt dike.

 

Är på G att köpa ett svettäcke på Bellis, eftersom hennes två som hon har är för småa. Jag velar dock hit och dit och är ena sekunden bestämd på att köpa ett särskilt, och andra sekunden har jag ändrat mig. Så behöver er hjälp!! ;)

 

Det står ju självklart massa bra saker om allihopa, vilket gör att jag inte kan välja. Det lutar åt ett Rambo GP Helix, eller ett Shamrock. Färger dock oklart vad jag vill ha. Så SVÅRT! :o Om Amigo har samma passform på alla sina täcken så är det uteslutet eftersom hon ej kan ha Amigos. Rambo däremot ska ju vara större i bogen så det kan ev. funka.

Vilket hade NI köpt? Jag vill ha ett täcke att ha efter ridning när hon blivit svettig, som så snabbt som möjligt torkar upp blötan och får henne torr.

 

Jag har alltid försökt ge min häst i huvudsak grovfoder, vilket jag tycker är väldigt viktigt. Sedan jag började ta analys på hennes grovfoder, så har det resulterat i att jag inte behöver ge något annat än just grovfoder och ett par mineraler. Istället för att "bara för att" slänga i henne kilovis med kraftfoder av alla dess slag, och skapa ev. obalans, överskott el. underskott.

 

Läste en bra artikel i Häst&Ryttare idag, som jag tänkte dela med mig av här.

 

De skriver att traditionen säger att hästar som tränas och tävlas mycket ska ha mycket kraftfoder. Men nu har de forskat sig fram till (men detta var väl känt innan?!) att det går minst lika bra att ge hästarna endast grovfoder (av hög kvalité förstås).

 

Fördelarna med att endast ge grovfoder:

 

 

 

 

 

 

 

Punkt 1 och 3 hade jag ingen aning om tidigare. :-) Så det var ett stort plus!

 

Nu säger inte jag att alla har möjlighet att ge endast grovfoder, eftersom det helt beror på vad analysen säger. Men utan analys kan man omöjligt göra en bra foderstat heller, vare sig den består av grovfoder och mineraler eller om den består av delar med kraftfoder.

 

Alla blir vi inspirerade någon gång då och då. Kanske handlar det om utrustning, kanske handlar det om ett särskilt ridsätt. Kanske handlar det om en idé gällande fotografering. Och visst är det bra att man kan ta lärdom av, och inspireras av andra?

 

Jag inspireras ofta av andra. Det kan till och med vara blogginlägg, men jag skulle absolut inte kopiera rakt av. Och absolut inte låtsas som om ingenting.

 

Men när det går till överdrift då? Är det shysst då? När man kan se i princip allt man gör, på en annan blogg eller hos en annan person... som dessutom låtsas som om absolut ingenting? Går jag till mig själv skulle jag tycka det var pinsamt, och endast pinsamt, att ha så dålig fantasi att jag måste kopiera allt någon annan gör. Och jag skulle tycka det var pinsamt att låtsas som ingenting. Någonstans så är det inte shysst att göra så. Kan jag få vara den jag är? Det känns nästan lite läskigt.

 

Men jag älskar att inspireras och att inspirera er! Så fortsätt med det hörrni!! :-)

 

Har här och där läst och uppmärksammat folk som hånar och skriver om människor som köper dyr/fin utrustning samt de som gillar att vara välmatchade. De menar på att folk som köper dyr utrustning och bryr sig om utseende tror sig rida bättre..? Jag har aldrig fått den uppfattningen om folk, och jag blir fundersam varifrån det grundas i?

 

Spontant så känner jag att det handlar om avundsjuka. Jag menar, kan man inte unna folk att vara fina utan att behöva håna dom om att dom tror sig rida bättre? Jag ser inte riktigt kopplingen i det. Varför skulle man tro sig rida bättre för att man vill vara fin? Vad är det för fel att vara intresserad av fin och lite exklusiv utrustning? Just wondering....

 

"Det viktigaste är inte ridningen, utan att man har dyr och fin utrustning". Fortfarande, varför skulle man strunta i ridningen för att man bryr sig om hur man ser ut? :S Jag förstår inte riktigt resonemanget. Men jaja, återigen, det rör sig säkerligen om avundsjuka - varför skulle man annars missunna någon... Fruktansvärt löjligt.

 

Ja, Bellson är inte den enda med fixideér av oss två. Jag har väldigt mycket såna. För annars blir jag nojig. Här är några av dom:

 

* Vad gäller träns måste sidostyckena vara i "perfekt" höjd. Kan stå och vela en massa och höja upp/ner tills de känns bra i magen.

 

* Benskydd med kardborre kan jag spänna om och om igen, därför att jag går efter hur sömmarna är, jag spänner med sömmarna efter en viss riktlinje på skydden, så att de ska bli så jämnt tryck som möjligt. Och blir de då något snett eller vint på andra benet så måste jag gå tillbaka och spänna om det andra skyddet tills båda känns bra. Samma med lindor, jag kan linda om och gå tillbaka till de ben jag lindade först bara för att de "känns" som att de andra blev hårdare elr nåt sånt.

 

* Sadeln får aldrig ligga ovanpå en passpoal, fatta vad obekvämt. Har lite ångest över schabrak som inte har en öppning för passpoalen där sadelgjorden ska ligga, men de funkar.

 

* Benen. Benen ska alla kännas bra. Jag har dock börjat ha ganska mycket is i magen och stressar inte upp mig på sättet jag gjorde förut. Efter x antal vet.koller där hon varit klockren, där jag känt varje i ben el. liknande så har jag nu insett att jag har en frisk häst och hon behöver inte vara dödssjuk för att hon är varm i ett ben.

 

* Täcken ska sitta så bra som möjligt. Jag kan absolut inte använda ett täcke som inte sitter bra på henne, som halkar omkring eller stramar åt. Alla hästar är olika byggda och så även alla täcken olika utformade, så det gäller att hitta de täcken som passar just den individen. Kryssgjordarna får aldrig hänga ner mer än en kort bit under magen. Benspännen ska ALLTID korsas i varandra och fästas på samma sida de hänger ifrån.

 

* Betten får absolut inte vara för långa. Jag ska med lätthet kunna ta ett ledande tygeltag utan att bettet sticker ut på sidan av. Får rysningar av tanken på delade bett som är för långa, hur de måste fara omkring från sida till sida inne i munnen.

 

* Borstning. Jag kan nästan aldrig nöja mig med att bara dra av hästen med en vanlig borste och sen sadla. Jag måste göra allt i en viss ordning. Borsta med lite grövre borste, rykta, ta fejjan med en mjuk borste, hovarna ska kratsas och sen sprayas med äppelcidervinäger osv.

 

* Sadling. Jag sadlar alltid om flera ggr, eller drar den hit eller drar den dit. Går alltid bakom henne och tittar om sadeln ligger centrerad bakifrån, gör den inte de så petar jag på den hit och dit tills den ligger helt rakt.

 

* Sadlar. Extremt viktiga (vanligt sunt förnuft). Jag skulle aldrig kunna svälja blindt att "sadeln är utprovad", och därför ligger den bra. För så enkelt är det tyvärr inte. Det gäller att vara kritisk och våga ifrågasätta. Lära sig lite själv så att man inte är helt lost och sväljer allt en utprovare säger. Jag provar ju ut mina själv, men det beror på att jag sökt intresse om sadlar och utprovning och sugit åt mig, analyserat och erfarat en hel del ända sen jag började rida för 6 år sedan. Men iallafall... min noja är att helt plötsligt kan jag få för mig massa saker som gör att jag får världens klump i magen och tror att jag bör sälja sadlarna, trots att det inte blivit någon förändring elr så, utan de funkar och hästen rör sig bra samt gillar dom. Och jag älskar dom!

 

* Boxen. De måste vara mycket, mycket spån. Om B börjar få dåligt med spån får jag ont i magen, och då har hon ändå mer spån än vad många andra hästar har när de har "fullt". Om jag vägde 500kg skulle inte jag vilja ligga på ett tunt lager spån så att jag nästan låg på betonggolvet. :-)

 

* Foder. Det ska vara analyserat och uträknat, annars får jag väldigt ont i magen. Vet jag inte att hon får i sig samtliga näringsämnen och mineraler så kan jag aldrig slappna av heller. Min häst ska må bra även på insidan. Och en extremt viktig grej, ALDRIG ska en häst stå utan mat i över 4-6 timmar. Jag skulle må konstant dåligt över det. Hästen har ingen galla som tar hand om magsyran, utan när hästens magsyra inte har något foder att bearbeta rinner magsyran ut DIREKT i magsäcken = frätskador = magsår. Jag får ångest så fort jag vet att de har lite hö kvar i hagen.

 

* Vatten. Aldrig ska en häst behöva stå utan vatten. Vinter som sommar. Alltid fri tillgång på vatten. Får världens ångest om jag vet att de haft slut på vatten ett tag t.ex.

 

* Ridningen. Extremt mycket nojor. Rider jag för hårt? Kan hon verkligen skrittas en dag och stå nästa? Kan jag verkligen rida på bana si och så mycket? Rider jag för mycket på ett visst underlag? Kan hon verkligen gå två skogsturer på raken utan att ha fokus och träna på nåt särskilt? Blir variationen för dålig? Oj shit, nu har vi inte fått in klättring denna vecka - katastrof. Elr, kan jag verkligen rida i paddock efter en vilodag? Blablabla.

 

Egentligen hade de varit riktigt skönt med en mer avslappnad inställning. Men samtidigt, jag är ett sånt extremt kontrollfreak att jag aldrig hade klarat av att "inte bry mig" så mycket om allt dehär. Det är ju faktorer som påverkar min häst, min ögonsten, min stjärna. Därför måste allt vara bra. Men några av kraven skulle jag behöva tona ner lite. Mycket av detta är ju bara sunt förnuft, och något som alla borde ha.

 

Teknikskyddens vara eller icke vara är något jag funderat på de senaste nu när jag sökt nya skydd. Kom på mig själv med att vara nära på att köpa ett par såna, och då tog jag återigen upp sökningen om vilka som klassas som teknikskydd och vilka som inte gör det. Var man än läser så skriver exakt alla olika. Att teknikskydd är de som är lite högre än vanliga, att alla sorters sådana skydd är teknikskydd osv.

 

Min egen uppfattning är att alla såna skydd är teknikskydd, men kanske ger olika effekt. Mildare och värre varianter. Ingen utav dessa modeller är ju godkända för unghästar på tävling = de klassas som teknikskydd. Bara grejen att ett par skydd är förbjudna på tävling (för unghästar) gör iallafall mig att välja bort dom tveklöst.

 

Finns det någon egentlig källa där teknikskydd beskrivs? Finns det någon egentlig definition av vad ett teknikskydd är? För så länge det inte gör det så anser iallafall jag att alla sånahär typer av skydd är just teknikskydd - eftersom det då inte finns något märkvärt som skiljer dom åt. Vad är då motiveringen till att bara vissa är teknikskydd? = Finns ingen.

 

Någon som vet? Lämna gärna källa isåfall. Jag vill absolut inte riskera att sätta på B några som helst former av "hjälpskydd", lika lite som annan "hjälputrustning". Men nu är ju dom skydden jag köpt inte teknikskydd vad jag vet, så jag kanske behöver inte oroa mig för det.

 

Hittade ett gammalt blogginlägg som jag tycker låter vettigt och resonabelt kring detta. HÄR.

 

Någon som har Veredusskydd? Vilken strl? Har kommit fram till att jag behöver M till fram, men bak? Dom sägs ju vara stor i strl. Har ni samma strl på fram- som bakskydden? Kan säga att Small gick inte ens runt hennes bakben! Och fram så satt dom OK men var lite små runtom och på höjd. Så M blir bra fram.

 

Sen en grej jag undrar över är vad det är för skillnad på Veredus Olympus och Veredus Olympic? Vad jag kan se är det exakt samma skydd, men på vissa står det Olympus (som på de svarta nedan), och på vissa Olympic (som de bruna). Så..? Vad är skillnaden?

 

För 1-2 år sedan var hästvärldens aprilskämt om att det skulle införskaffas kategori E för små storhästar. Jag blev givetvis överlycklig, men fick senare reda på att det var ett aprilskämt.

 

Nu ska frågan tas upp och diskuteras "igen", och jag kunde inte bli gladare om det någon gång så att de inför en kategori E. Vore grymt om det blev så. Jag som har en liten snärta på 152cm som inte är så spec. storgalopperad skulle bli jätteglad om avstånden inom hoppning blev anpassad för mindre hästar så att även dom räcker till i kombinationer och dyligt. Dressyren gör detsamma, för där är det ju gångarter som är viktigt och det kan ju ingen regel i världen ändra på. ;)

 

Vad tycker ni om att införskaffa kat E? :-)

Sitter här på morgonkvisten och räknar lite ytterligare på Bellies foderstat. Jag provar olika proteinmedel och sätter in värderna på de värderna hon får av höet, och ser vilket som ger bäst kvot och är bäst prismässigt. Det är så kul!! Så spännande och lärorikt. Jag ger just nu lucern, selen och fosfor, men håller på o kollar om det finns nåt fodermedel som innehåller samtliga ämnen utan att nåt annat går åt skogen. De vore ju liksom toppen isåfall. :-)

 

Potatisprotein, Lucern och Soja kollar jag på just nu. Ger jag potatisprotein måste jag ge full giva av soja och selen ändå, och då stiger priset bra. Ger jag lucern behöver jag ge halva givan fosfor och full av selen (såklart), och priset blir något lägre. Av dessa är kvoten skitbra på potatisproteinet och sådär på lucernet, men de funkar. Soja ger PRICK en kvot på 6, woho! Och då måste jag ge selen och lite fosfor. Och jag insåg just att det blir både BILLIGAST och bäst i kvot!!! JAG DÖR. Är de verkligen sant?! Jag måste chilla ner nu och fundera lite. Hahaha. Vilken kung jag är om jag får en kvot på prick 6, och bäst pris. Jag dör isåfall.

 

Just nu får hon en kvot på 4,9 i foderstaten, som ska ligga på 6 egentligen. Vilket gör att SOJA, om de stämmer, vore AWESOME. Med rätt mängd och rätt mängd av fosfor/selen då.

 

Ska strax bege mig till stallmöte oxå som vi ska ha kl 12. Sen blire nog ridning på bästa B!

Har börjat gräva lite mer i mina tankar och känslor ang. ridningen och min hopprädsla. Detta blir inget jätteinlägg, men ändå så jag får ut mina funderingar och kanske får lite andra infallvinklar i det hela. (Nåväl.. nu blev detta ett jätteinlägg ändå. Hehe.)

 

Jag tycker hoppning är superkul, i grund och botten. Innan jag blev hopprädd smällde jag upp hinder på 1m med min förra häst och hoppade utan att blinka, jag var odödlig och brydde mig inte om höjden över huvudtaget (mer än att det var KUL att höja). Jag var aldrig rädd. Som sagt, ung och odödlig. Har nu kämpat med ständig hopprädsla i över 4 år. Hopprädsla som varar mer eller mindre, som kommer och går. Men som blir allt mindre tack vare min tjurighet, för jag ska bli fri den.

 

Men jag vet att det ligger något annat bakom min "feghet" och min ovilja att hoppa högre, och att jag faktiskt inte är ute och tävlar mer och faktiskt satsar lite. För jag har en dröm, bakom all rädsla, bakom allt, och det är att starta en 1.10 med min häst. Det hade liksom bra känts så.... coolt? Att jag, Josefine Freéd skulle fixa att ta mig och Bella runt en bana på 1.10. Jag vet att hästen kan, utan tvekan. Det är med all säkerhet jag som sätter käppar i hjulen för oss. Men det är mer än rädsla för själva hoppningen. Nämligen rädslan för skador.

 

Skador är jag rädd för dagligen. Jag har alltid en liten, liten klump i min mage och en liten, liten tanke i mitt bakhuvud att jag ska rida sönder min häst. Att hon ska drabbas av ledinflammationer, som är min största rädsla, och som jag ständigt tänker på vart jag än rider och hur jag än rider. När jag tänker på hoppning, och hinder över 90-1m, så ser jag framför mig hur frambenen tar stryk av hela hästens vikt i landningsmomentet. Detta gör att jag inte vågar satsa på att hoppa banor över 90-1m, för jag tror att jag ska rida sönder henne.

 

Jag vet att min häst inte har tidigare skador i benen i sitt förflutna, och jag vet att hon gått igenom x antal besiktningar totalt klockrent med böjprov, och att hon fått otroligt fina lovord både från sina veterinärer och sin ET och massör över hur fin hon är fysiskt i kroppen och hur fräsch hon är i sina ben, samt att jag fått höra av vet. att han tror att jag kommer ha en fräsch och fin häst i många, många år framöver grundat på dessa besiktningar under dessa 4 år.

 

Ändå kan jag inte släppa på rädslan och oron för skador och diverse, och bara rida och ha kul. Hoppa, tävla, ha roligt. Det hade varit drömmen! Att kunna släppa allt sådant som jag ändå inte kan styra över. Jag borde slappna av och isåfall ta det när det kommer, OM det skulle komma. För vad ger det mig att sitta dag in och dag ut och oroa mig, inte våga satsa, IFALL hon skulle bli halt? Åren går. Och jag oroar mig för sådant jag inte har makt över. På sätt och vis har jag ju en makt eftersom jag väljer vad jag ska göra med henne, men jag rider efter konstens alla regler med variation av underlag och träning så hon borde inte bli halt av hur jag rider henne.

 

Jag brukar försöka tänka på dessa hästar som rids "sämre" än Bellie, om man kan säga så. Och då menar jag de som inte alls rids lika varierat, de som rids betydligt högre höjder och är betydligt mer silten än henne, som ändå är fräsch och klarar av påfrestningar. Då känns det lite bättre. Som att chansen är stor att även min häst skulle klara av det. Kanske dags att börja våga? Bellie är bevisat en rätt hållbar och tålig häst med bra läkkött. Jag förstår inte varför jag är så nojig. Kanske för att hon är mitt allt och vi har en känslig relation.

 

... att jag nu tänker försvara mig med näbbar och klor! För jag är så galet irriterad just nu, PMS, ja kanske, för just idag vill jag bara strypa någon. Och att jag triggas igång mer och mer på åsikterna ang. filmen gör att jag bara MÅSTE ventilera mig på ett sätt som kanske gör det mer tydligt för er varför jag rider som jag gör just nu. Så here we go.

 

Jag har pratat med en "vän", som jag ofta rådfrågar och som jag ofta vill höra kritik av när det kommer till hoppningen, jag har två st såna. En är Caroline Silverbern och en är Jennie Jonsson. Dessa två litar jag på, jag ser upp till dom och jag VET att dom VET vad dom pratar om. Visst, skulle åsikterna gå isär så gör ju absolut inte det något heller, men över det stora hela så vet jag att jag kan lägga mig i deras händer och suga åt mig av kritiken.

 

Denna gång är det Jennie Jonsson jag pratat med, och jag kan säga att hon satte varenda litet ord på mina tankar! Varenda ord. Hon förstår PRECIS vad jag och B går igenom, vart vi står i utbildningen, precis som min tränare - men Jennie har aldrig ens sett oss IRL! Vilket gör de hela mer fantastiskt, att hon precis är inne på samma spår.

 

Jag har klippt ut de jag tyckte var viktigast, och fetmarkerat de ännu viktigare som jag tycker ni gott och väl kan läsa om ni inte orkar läsa rubbet.

 

"Jag tycker det är bra att hon har lite tempo så hon inte blir så kort och studsig i steget som hon kan bli."

 

"Och sen är är det ju så att man i perioder får lägga upp tempo, anridning och allt olika beroende på nuvarande form och vart i utbildningen man är. I ditt fall vill jag ha er mer framåt än tillbaka för att hon behöver känna att hon får gå framåt, så hon inte tvekar vilket hon gör lätt om du sitter och bromsar. Då bromsar ni varandra och hon stannar och du tappar självförtroendet. Jag finner inget som helst positivt i det. Så om de vet var ni befinner er i utvecklingen och historiken så skulle de också ha en förståelse varför du har henne där du har henne nu och varför din känsla är bra."

 

"Det som kommer att hända i framtiden, om jag fick tänka framåt för er, så är det att ur detta ta vara på all energi och kunna använda den till att spänna bågen istället för att gå framåt. Men det kan ni inte göra idag pga styrkan. Utan idag får du välja mellan att bromsa eller rida framåt. Och då är det bättre att rida framåt och när styrkan finns där börja plocka upp henne på bakbenen - inte bromsa."

 

 

"Men det är väldigt lätt att från en film tycka en massa saker utan att tänka på varför. Det är just varför man måste ha med sig för att kunna komma någon vart. Hoppning är långt ifrån perfekt (för andras ögon) varje pass, man måste lägga upp det så att ekipaget utvecklas och det kan ibland se ofärdigt ut för att kunna bli färdigt. Det är precis samma som med dressyren. Det är sällan dressyr hemma är så fint som på tävling. För att vägen till det fina för ögat är ett helt annat arbete."

 

Jag hoppas att ni fått en lite bättre insikt i varför jag rider som jag gör och varför känslan var så extremt bra. Ta gärna lärdom av detta för denna tjej är KLOK som få. Så ni får gärna sitta där hemma och tycka att jag ska bromsa min häst, när min hopptränare står och säger åt mig att galoppera, FRAMÅT, ordentligt. För att det är galoppera som behövs just nu, ordentligt. Hon säger inte åt oss att göra det för att vi ska flänga runt som ett ponnyekipage på omhoppningsbanan, hon gör det för att hon har en TANKE bakom det hela.

 

Det är bra att ni ger kritik, men när jag förklarar gång på gång hur det faktiskt låg till (för även ni måste ju kunna lyssna), och folk fortsätter envisas med att min häst under detta pass var stark, stressad och flack så blir jag NÅGOT sådär irriterad.

 

Blev en tur med skrittjobb i mörkret längs vägarna idag. Var tänkt att bli en joggingtur till hovberget men det var snö i skogen så jag försökte inte ens.. Jobbade med tempoväxlingar och sidvärts idag, vilket gick mycket bra. Hon var väldigt pigg, men hon är samtidigt så lyhörd och känslig så hon gör liksom allt man ber om så gott hon kan, trots att hon är så full av energi. Fina fina B!

 

Ang. filmen från hoppningen så kan jag inte riktigt släppa kommentarerna, för jag blir helt som ett frågetecken när jag läser dessa denna gång, då de inte alls överrensstämmer med hur det faktiskt var. Men det är väl så, när man haft en grym känsla och när passet toppade de tre bästa hoppträningarna de senaste året, och så får man höra att vissa tycker helt tvärtom - då får man sig helt enkelt en törn. Så är det ju.

 

Försöker bara bearbeta detta nu och försöka lita på min fantastiska känsla det passet. Vilket samspel vi hade, hur otroligt mjuk och fin hon var i munnen, pigg och glad, men lyssnade på minsta lilla vink. Gjorde allt jag bad om, och jag red i det tempo vi blir instruerade att rida i för tillfället osv. Allt klickade, vi litade på varandra och vi visste precis var vi hade varandra. Jag älskar såna pass! Och därför blir det lite svårt för mig att ta in att det kan uppfattas helt tvärtemot vad det faktiskt var. Som att det ser ut som om Bellie har kontrollen, att hon rusar och att HON behöver korrigeras, när hon verkligen var helt tvärtom och gjorde allt jag bad om. Att det såg ut som att hon var stark (?!) när jag hade henne helt på bakdelen och i princip inget i handen då hon som sagt var otroligt lyhörd och lyssnade på minsta lilla.

 

Och ta nu inte detta personligt, och absolut inte som ett tecken på att jag inte vill ha kritik - för det vill jag, och det har jag inga problem med. Men denna gång stämde kritiken verkligen inte in på minsta lilla grej. Så är det. :-)